det finns tusen saker att säga.

men jag orkar inte formulera en endaste mening som säger något av vikt.

är inte särskilt glad för tillfället.

men det ordnar sig, det går över.

det ger med sig.

tillbaka i umet nu då.

äsch. känns säkert bättre imorgon.

ikväll är allt lite sådär halvers.

sova snart, blunda ifrån kvällen.

nattinatt 

ibland tänker jag att jag ska låsa in mig i en vecka eller två.

se till att slå av alla telefoner och datorer och bara fundera och grubbla, helt fri från intryck och händelser. hinna ikapp alla grubblerier som aldrig får bli färdiga. komma fram till en handlingsplan, besluta sig för den och sedan komma ut med ett färdigt papper. en instruktion för vidare åtgärder liksom.

sen kommer jag ihåg hur otålig jag är.

jag minns att jag inte klarar av att göra ingenting. 

jag vet med mig att jag skulle få halvpanik efter en-två dagar.

och dessutom skulle jag inte följa instruktionerna ändå.

så då lägger jag ner den planen.

men ändå, ikväll lockar den mig igen.

nu ska jag sippa vidare på mitt rödvin.

ska sista kvällen i gve ge mig mersmak eller göra mig tacksam för avfärd imorgon? det får tiden utvisa.

later duuudes.

usch.

ibland vill man bara ta semester ifrån sig själv.

jag har sista dagarna varit sjukt klumpig på jobbet.

spillde t.ex idag ut en hel kanna med vatten.

till slut orkar man inte ens be om ursäkt för att gränsen liksom är nådd, man vet att om jag låter mig själv känna mig dum så kommer jag bara börja gråta, och det vill man verkligen inte. bäst att låtsas som att det inte var mitt fel istället.

är så trött. trött på allt och mig själv.

märkte just att jag lämnat kvar en väska på jobbet också.

jag är så JÄVLA duktig.

orka orka orka. inte. med. mig. just. nu.

det är det som gör en så less: man kan aldrig ta semester från sig själv. man kan inte dra en nödlögn som att man är trött eller har andra planer. det är bara att stå ut. dygnet jäkla runt.

B-L-Ä.

hatar hejdå.

hatar, hatar, hatar hejdå.

sommaren är verkligen slut, och jag vill att allt ska fortsätta.

och ändå inte.

jag korkar upp en flaska rödvin och firar att hösten börjat.

att sommaren är slut och hösten har börjat.

imorgon lämnar jag igen.

trevlig lördagkväll alla vänner och andra som jag känner.

efter ett LAN-party på toaletten känner jag mig ganska nöjd med fredagskvällen. har till och med varit ute på spåret. men det VAR mörkt.

nåja, lite spänning i tillvaron är bra!

en sak: jag blev liksom stum. orden tog bara slut. eller fastnade på vägen ut. någon har missförstått något. jag eller någon annan, inte riktigt säker på vem ännu.

men, nog om det.

bäst att njuta av sällskap, snart är man ensam i lghen nere i Umeå igen.

skönt också på sitt sätt, men jag kommer sakna detta, helt säkert.

natten är bäst. ingen protest. höll på att bli en liiten felskrivning där. t:et föll bort, ingen protes alltså.

nu natt då.

i ett plötsligt ögonblick av klarhet/förvirring (?) tänker jag:

allt handlar om vilken sorts människa man är och vill vara.

alla de jag sneglar på och undrar om jag ska vara avundsjuk på, 

är det sådan jag vill vara?

är det vad jag strävar efter...egentligen?

tänk om man bara var klok jämt och inte bara vid korta ögonblick då och då. 

det hade jag tyckt kunde vara trevligt.

nu natt.

det är torsdag idag och jag har två dagar och två nätters jobb kvar denna sommar. känns skönt och trist och vemodigt och härligt på samma gång. jag är nog någon sorts mästare på motsägelsefulla känslor. jag ger nästan (NÄSTAN) min vänstra lilltå på att om jag känner en känsla så känner jag även den motsatta och att jag därför är lite eller mycket förvirrad. 

ooohooo. känner mig ganska trött faktiskt. 

min mage kämpar vidare med sin strejk, vet inte riktigt vad jag gjort den när den är så sur. kanske är det min ouppackade tillvaro som gör det bara.

jag orkar inte skriva om alla seriösa saker nu. jag har små saker jag bara vill vill vill, små saker som ger mig stressmage, små saker som ger mig ångest, små saker som gör mig förväntansfull och ytterligare andra små saker som gör mig ledsen. små saker jag blir glad av har jag ju faktiskt också, man får inte glömma det som är bra i tillvaron!

de amerikanska idolerna sjunger för kung (president kanske) och fosterland. det låter finfint, men det tycker säkert inte simon, han är så kinkig. det finns så mycket saker som är helt krejsi här i världen. top model till exempel. med mera.

tror det finns hopp om en bra höst.

men jag skäms lite för att jag varit så dålig på att höra av mig till mina klassisar...men jag är värdelös på sånt. jag är det bara.

hoppas de inte är arga på mig eller tycker att jag är dryg. 

det är ju så folk brukar reagera...men vete tusan om det är felet.

jag har ju aldrig tid, och när jag väl har tid så känner jag det som att jag stör...då vill man ju inte ringa. så dumt.

det är något jag måste bli bättre på.

bättre på att bara ringa, för då kanske det slutar bli en press, och så ringer jag för att jag vill istället. för jag VILL ju behålla kontakten med dem. det är inte viljan som fattas, tro mig.

jag är ju glad att jag har så trevliga klassisar faktiiiskt.

får tala med dem i höst istället. fejs to fejs som man säger.

men bli bättre; ett projekt för framtiden.

nu ska jag nog pausa här tills vidare.

som kära p/a brukar säga: sura pussar!

She said you don't know me
And you don't wear my chains

så är det nog.

måste gå till jobbet snart igen.

"jag vet att du lider av separationsångest" 

så oerhört sant, hatar att säga hej då. kan fullt förstå dem som bara smiter iväg utan att säga hej då. det är en sorti i min smak. blir gråtfärdig varendaste gång. tycker hela separationen från gve/mbgt är tillräckligt jobbig, men den är ändå inget jämfört med separationen från människor man tycker om. jag är nästan helt övertygad om att det kommer kännas skönt att återvända till umet, men känns ändå jobbigt att lämna gve/mbgt.

att lämna eller lämnas. det är frågan.

som äta eller ätas ungefär, oundvikligt?

suck.

god kväll.