det är kväll.

och jag känner mig lite ... drained, vad är svenska ordet för drained?

kanske är fel ord, men hittar inget bättre just nu.

imorgon ska min hjärna bli magnetröntgad.

jag är rädd till viss del. för att de ska hitta något som inte ska vara där.

jag är orolig, för att jag ska få panik och upptäcka att jag kanske har akut klaustrofobi.

nervös, som alltid när det gäller något som har med sjukvård eller tandvård att göra.

jag tror att jag är glad, jag är nöjd med tillvaron.

problemet just nu är nog bara att jag störs av min oro för olika saker.

jag har det problemet. är alldeles för känslig för detaljer, därför kan ett enda ord eller en mening få mig att liksom snubbla i tillvaron.

jag undrar över sådant. tänker på sådant.

jag vill kunna strunta i detaljer, se helheten och kanske kunna nöja sig med det. strunta i mikro och hålla sig till makro. går det att lära sig? 

så det här, idag. tror att jag är glad över det, att det blir bra.

varför ska jag ändå oroa mig så förbaskat över det?

idag pratade jag med en klasskompis om att leva i nuet och kontroll.

jag vill ha mer nu, mindre kontroll.

kan en människa lära sig att må bra utan kontroll?

om jag känner att jag mår som bäst när jag har kontroll, går det att förändra? kan man lära sig att leva och vara nöjd utan kontroll?

visserligen kanske det hela tiden handlar om en illusion om kontroll, snarare än verklig kontroll. men kan man klara sig utan illusionen då?

slutsats: mer makro, mindre mikro och mer nu, mindre kontroll. 

ja, man ska sikta mot stjärnorna. det tror jag faktiskt på, på riktigt.

har en uppsjö (ett av mina nya favoritord) av tankeslingor som jag vill få ner, men det får räcka för idag.

nya slutsatser en annan dag.

nu ska denna lina sova. gott, förhoppningsvis.

lev bra. 

varför är gräset alltid grönare på andra sidan??

det slår aldrig fel. måste vara en naturlag.

just hemkommen från spelkväll med några av maskrosbarnen. väldigt trevligt, mycket skratt och galna planer för imorgon. tycker om dom tror jag.

jag märker att jag börjar närma mig nu. det där som jag försökt undvika ett tag. 

hur svårt kan det vara att våga känna efter ordentligt?

hur farligt kan det vara egentligen?

jag tror det är en del försvarsmekanismer aktiva inuti mig. (så klart, man ser det man läser i allt...!)

vill bara lägga saker bakom mig, men jag vet att det inte går förrän jag verkligen tagit itu med det och låtit det härja runt i huvudet fritt.

är inte riktigt där ännu. men jag närmar mig, jag laddar mentalt. 

jag vill vara überkvinnan, stark och självständig. vill verkligen.

vill bara njuta av tillvaron och ta varje dag som den kommer.

leva, och leva med hela mig liksom. inte så som jag lever nu. nästan som på halvfart, bara för säkerhets skull.

men sen är det alltid något som gnager där i bakhuvudet. något som måste förstås. något som måste vändas och vridas på om och om igen. vill inte gå runt och vara lite, bara just liite lite spänd hela tiden. vill inte ens tänka på det. ALLS. aldrig, no, not, never. och är det inte det, så vill jag inte grubbla sönder något annat heller. varför kan jag bara inte sluta tänka. varför, säg mig, VARFÖR tänker jag så jävla mycket?

klarar inte ens att bringa ordning i mina tanker genom att skriva ner det, då är det ganska kaotiskt. det brukar ofta vara lösningen som kirrar biffen. ska sova, ska bli så skönt, om inte annat så bara för att sätta analyspesten på paus. suck. får fortsätta evighetssysslan imorgon. 

MEN. det som faktiskt gör mig arg, och som jag känner att jag måste få säga är detta: jag vill att musiken ska vara min, att orden ska vara mina egna och att jag hittat stigarna själv. när ska dom bli mina igen, eller kanske, när ska jag hitta tillbaka till mina egna??  

allt detta ska jag utveckla. i framtiden kanske?

tills dess, mitt motto:

jag lovar ingenting, jag gör bara det som känns rätt i magen.

for now.

och tackar ida för lånet igen.

sov bra. 

vad säger man. blogg?

återstår att se vad detta ska bli.

för sent för kreativa tankar nu. får analysera vidare imorgon.

nu natt.

ida: var tvungen att låna det här från din blogg idag...det kändes som att det var precis vad jag behövde:

"jag lovar ingenting, jag gör bara det som känns rätt i magen.

for now."

kanske är detta en kreativ natt ändå?

reserverar mig tills vidare mot det första stycket.

så vad finns det att säga denna natt?

min mage säger mig att något är knas.

min mage säger verkligen åt mig, det är något som inte stämmer.

jag vet inte om min mage lider av något i stil med recapitulation eller om den bara försöker leda mig rätt. vissa saker är obehagligt bekanta, faktiskt. hmm.

ja. natten är inte helt okreativ kanske.

ska utveckla analyspesten vidare en annan dag. definitivt.

gillar detta state of mind.

nighty nighty