varför är gräset alltid grönare på andra sidan??

det slår aldrig fel. måste vara en naturlag.

just hemkommen från spelkväll med några av maskrosbarnen. väldigt trevligt, mycket skratt och galna planer för imorgon. tycker om dom tror jag.

jag märker att jag börjar närma mig nu. det där som jag försökt undvika ett tag. 

hur svårt kan det vara att våga känna efter ordentligt?

hur farligt kan det vara egentligen?

jag tror det är en del försvarsmekanismer aktiva inuti mig. (så klart, man ser det man läser i allt...!)

vill bara lägga saker bakom mig, men jag vet att det inte går förrän jag verkligen tagit itu med det och låtit det härja runt i huvudet fritt.

är inte riktigt där ännu. men jag närmar mig, jag laddar mentalt. 

jag vill vara überkvinnan, stark och självständig. vill verkligen.

vill bara njuta av tillvaron och ta varje dag som den kommer.

leva, och leva med hela mig liksom. inte så som jag lever nu. nästan som på halvfart, bara för säkerhets skull.

men sen är det alltid något som gnager där i bakhuvudet. något som måste förstås. något som måste vändas och vridas på om och om igen. vill inte gå runt och vara lite, bara just liite lite spänd hela tiden. vill inte ens tänka på det. ALLS. aldrig, no, not, never. och är det inte det, så vill jag inte grubbla sönder något annat heller. varför kan jag bara inte sluta tänka. varför, säg mig, VARFÖR tänker jag så jävla mycket?

klarar inte ens att bringa ordning i mina tanker genom att skriva ner det, då är det ganska kaotiskt. det brukar ofta vara lösningen som kirrar biffen. ska sova, ska bli så skönt, om inte annat så bara för att sätta analyspesten på paus. suck. får fortsätta evighetssysslan imorgon. 

MEN. det som faktiskt gör mig arg, och som jag känner att jag måste få säga är detta: jag vill att musiken ska vara min, att orden ska vara mina egna och att jag hittat stigarna själv. när ska dom bli mina igen, eller kanske, när ska jag hitta tillbaka till mina egna??  

allt detta ska jag utveckla. i framtiden kanske?

tills dess, mitt motto:

jag lovar ingenting, jag gör bara det som känns rätt i magen.

for now.

och tackar ida för lånet igen.

sov bra. 

 

ida

18 december 2007 01:01

du gör mig stolt. av många orsaker. men just nu för att de ser mycket som inga andra ser. och du nöjer dig inte när du vet att du kan bättre. gäller vid bla känslor, handlande och tankar. du tar det där steget som krävs för att gå ett snäpp längre. du kanske ser det som ett virrvarr i huvudet, som något jobbigt, men att alltid sträva efter en annan lösning är en bra egenskap. även fast den tjorvar till saker ibland.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag gillar inte detta som händer. Jag gillar det inte alls.  Ge mig något som tar min uppmärksamhet ifrån detta. Ge mig distraktioner. Nu. Helst nyss. ...

  Som medlem i gruppen med mani på metaforer presenterar jag dagens gåta:   Tre fåglar sitter på en gren. Den första sitter innerst och håller stadigt i trädets stam. Den andra sitter ytterst, och balanserar på den svajande, sköra grenen. Den tredje ...

  Jag har haft en pretty damn bra söndag:   Började med att jag tog mig upp vid nio, trots utgång och en hel del öl igår. Kände mig oerhört nöjd med den starten. Kollade Vasaloppet och kokade den traditionsenliga söndagsgröten, höll utkik efter L, me...

  Det är en ganska skön känsla när man känner det som att man återfår kontrollen över något. Kontroll är en skön känsla.   Jag önskar att den inte fick mig att må så bra, kontrollen. Men det gör den, tammätusan att den gör.    Nu ska jag sova hade ja...

  Jag ser fram emot att resa imorgon. Okej, jag kommer vara spyless innan jag är framme. Men jag ser fram emot att läsa lite skolgrejs, titta lite film, lyssna på musik, filosofera.   Jag undrar om den där bussresan som planerades förut kommer att bl...