jamen ge mig någon som skulle sjunga fix you för mig.

måste inte sjunga den ens, någon som skulle ge den låten eller den känslan till mig som den låten ger. någon som skulle fixa mig när jag är låg.

ja, såklart att man inte vill bli fixad av någon annan.

såklart vill jag inte må bra tack vare någon annan, eller endast med hjälp av någon annan, men det är inte den poängen jag vill åt.

poängen är: ge mig någon som vill fixa mig. någon som vill få mig att må bättre när allt är kokobahia och skit. sen kanske ingen någonsin kan göra det, förutom jag själv. men är väl fint att känna att någon bryr sig på det sättet? det kan kanske göra det lättare att ta tag i fixandet själv tänker jag.

i ärlighetens namn finns det nog människor i min närhet som vill fixa, så gott de kan, och de (ingen nämnd, ingen glömd) är jag gladare än gladast för, men just i detta specifika fall talar jag om någon närmare än så. någon så nära att man kan gråta som ett barn utan tankar på att vara till besvär eller på vad den andra ska tänka och tycka. någon som bara är där, som via alla tänkbara verbala och icke-verbala språk visar: jag är här, du kan lita på mig.

frågan om jag någonsin kan lita på någon fullt ut, trots det, lämnar jag till en annan dag, ett annat inlägg. so be it.

nu hemtenta igen...suck. 

idag fick vi examinationsuppgiften.

och jag drabbas som alltid i sådana lägen av en lite lätt paralyserad känsla.

jag är rädd för att jag inte ska förstå och då drar jag mig för att ens börja.

jag försöker inte, av rädsla för att inte kunna.

ett ganska karaktäristiskt drag för mig skulle jag nog vilja påstå.

rädslan för att misslyckas är lite större än viljan att lyckas.

åtminstone i vissa sammanhang, inte alla!

tror det finns en viss korrelation till min säkerhet/osäkerhet i det givna sammanhanget.

så var det utrett också, tji-tjing. 

det är ju inte för inte som jag är en "typisk psykolog" som någon random person sa. här levereras analyser, helt enligt löpande band-principen. yihaa.

okej, köpte biljett till sittningen idag också.

hoppas denna sittning blir bättre än den förra, den var tamätusan under all kritik. måhända mest på grund av mig själv, men vilket som. bättre hoppas jag på.  

jahaja, är väl bara att ta itu med eländet.

jag hoppas det inte känns omöjligt, då blir man så trött.

gokväller. 

santa esmeralda - don't let me be misunderstood

peppande start på dagen måste jag säga.

har faktiskt klivit upp strax efter nio, bra jobbat för att vara jag.

sova verkar vara något man kan syssla med under mycket långa perioder.

jag drömde lite idol-tema inatt.

det var en kille som skulle sjunga/rappa (stavning?) och jag var någon sorts peter jihde-stöttande-good cop-typ. och killen sjöng och det gick bra först, men sen blev han nervös och det var lite synd om honom. men efteråt var jag så förstående, jag sa exakt rätt saker och jag förstod precis hur det hade varit för honom. och han blev nog lättad för att jag fattade allt. sen kom det någon (läs: t) och betedde sig underligt och min ego-boost (för att jag var så fantastiskt bra på att förstå och säga de rätta sakerna) var över.

och nu när jag skriver det så tänker jag; kanske var killen jag? kanske var det därför jag förstod honom så väl, kanske var det jag som blev så lättad över att bli sedd och förstådd, och samtidigt stolt över att få vara den som förstår och ser. lite schizofrent kanske? och samtidigt fascinerande...särskilt som allt fick ett så abrupt slut när någon (läs: t) kom dit och betedde sig så konstigt. sedan vaknade jag nog.

jahapp, ännu en konstig dröm att förstå sig på eller förundras över.

drömde även riktigt äckliga saker, men det ska vi inte gå in på nu. (eller någonsin, egentligen)

oh lord, please don't let me be misunderstood!

nu ska jag bekanta mig med etnicitetboken.

pussåkram

promenix och en lång fika med en massa surr.

det var trevligt, och precis vad jag behövde tror jag minsann.

blev inte ett dugg klokare, men för tusan, det var roande.

och vad ska man göra med livet om inte roa sig när man har en chans.

så nu står pizzadegen på jäsning, känner mig mäkta huslig.

men säger, som peter lemarc sjunger:

åh, förälska mig,
ta mig nån annanstans
bortom vett och sans,
förälska mig!

kort sagt. vore trevligt om någon kunde "ta mitt förnuft i beslag".

jag är så jäääkla förnuftig jämt och ständigt känns det som.

vill vara oförnuftig, vill göra tvärt emot vad jag begriper är det bästa.

bara göra allt på känsla med inget förnuft inblandat alls.

det är fullständigt mot min natur, och jag kommer förmodligen aldrig klara det till fullo. men jag skulle vilja göra ett försök.

dumheter har jag minsann gjort förut, det står klart och tydligt, men inte på känsla, utan med intellektets försök att skapa en känsla att följa utan vett och sans. det blev inte bra, som vi vet med alla kort på hand så här efteråt. nåja, något bra har jag väl lärt mig av det. kanske.

jag gjorde ett riktigt bus idag!

gick in på kicks och köpte parfymen jag gått och trånat efter flera veckor. heelt oprovocerat. det var nog när jag fick så många (nåja, två...) komplimanger om att jag luktade gott som jag bestämde mig för att vi nog hör ihop på något mystiskt sätt, jag och parfymen alltså.

så, drygt 300 kr fattigare sitter jag här, men jag luktar väldigt gott! 

nu ska pizzan få sig en omgång.

gokväller...!

jag har ett bekymmer.

jag har ett problem med att välja vad jag ska syssla med idag.

jag har vissa saker jag måste/borde göra.

saker jag vill göra och slutligen saker jag planerat att göra.

så hur skall allt detta knytas samman och rangordnas i prioriteringslistan?

kanske stanna hemma, baka bröd och mysa för att sen ta en promme runt sjön och sen fortsätta mysa och laga middag? som en äkta pensionär.

eller försöka få tag i någon för ett besök på tatueringsmässan nere på stan eller en fika någonstans och sen uppsöka iksu lite senare?

eller sitta här och stirra och kanske läsa någon sida i boken så inte allt är kvar tills imorgon?

ojoj, livet är fullt av svåra beslut.

hejåhå. 

the only thing that's worse than one, is none.

linkin park där då va.

jag tänkte/bestämde mig för att sätta mig ner och försöka få ner i ord och meningar allt det som jag grubblar på. men så blev jag trött.

jag insåg att allt bara skulle bli ytterligare ett varv utan någon vettig slutprodukt. så jag tänkte att jag ska låta bli, istället.

uppsöker sängen och sömnen istället.

nattis. 

pensionärlina hade bestämt sig för att unna sig själv en mysig kväll i soffan, helt själv, med en film och kanske lite godis.

all good.

och missförstå mig inte nu, men då finns det plöstligt en hel drös med andra alternativ som pockar på uppmärksamhet. jag vet inte, jag är väldigt GLAD att få erbjudanden från många håll, mycket glad. det är bara det att eftersom jag inte klarar det där med att fatta beslut så väldigt bra så medför alla erbjudanden en massa huvudbry för mig. en grubbeltråd som börjar och slutar på samma ställe: "kanske jag borde valt att göra så istället? eller så?"

summa summarum: den mysiga hemmakvällen som jag faktiskt sett fram emot blir det knappt någe med, eftersom jag vandrar runt som en osalig ande och grubblar på om jag missar något jättekul när jag stannar hemma...och om jag kanske borde valt något annat av någon anledning...suck. jag har så mycket issues. det gäller att fatta ett beslut och sedan hålla fast vid det, OCH göra det bästa av det.

så, ska väl försöka göra det nu då.

åååh. velpelle-jag.

men jag orkar inte...jag är trött, jag vill vila upp mig.

så får det bli.

men, glad att få erbjudanden om alternativ.

mycket trevligt.

tror det finns en viss rädsla för att inte få fler erbjudanden om man säger nej, det bidrar nog till grubbleriet en hel del. 

nej, tillsvidare: trevlig lördagkväll människor. 

jag vill ha en kram. eller två.

men ååh, alltså. skämmes eller?

att skriva en sån sak halv fyra på lördag morgon...?

men, ärlig ska man vara...trots allt.

nu ska jag sova. och det ska bli sååå ljuvligt.

hoppas jag, inga konstiga drömmar som förra natten.

de vill jag slippa. uschja.

nattinatt go vänner.