i ett plötsligt ögonblick av klarhet/förvirring (?) tänker jag:

allt handlar om vilken sorts människa man är och vill vara.

alla de jag sneglar på och undrar om jag ska vara avundsjuk på, 

är det sådan jag vill vara?

är det vad jag strävar efter...egentligen?

tänk om man bara var klok jämt och inte bara vid korta ögonblick då och då. 

det hade jag tyckt kunde vara trevligt.

nu natt.

det är torsdag idag och jag har två dagar och två nätters jobb kvar denna sommar. känns skönt och trist och vemodigt och härligt på samma gång. jag är nog någon sorts mästare på motsägelsefulla känslor. jag ger nästan (NÄSTAN) min vänstra lilltå på att om jag känner en känsla så känner jag även den motsatta och att jag därför är lite eller mycket förvirrad. 

ooohooo. känner mig ganska trött faktiskt. 

min mage kämpar vidare med sin strejk, vet inte riktigt vad jag gjort den när den är så sur. kanske är det min ouppackade tillvaro som gör det bara.

jag orkar inte skriva om alla seriösa saker nu. jag har små saker jag bara vill vill vill, små saker som ger mig stressmage, små saker som ger mig ångest, små saker som gör mig förväntansfull och ytterligare andra små saker som gör mig ledsen. små saker jag blir glad av har jag ju faktiskt också, man får inte glömma det som är bra i tillvaron!

de amerikanska idolerna sjunger för kung (president kanske) och fosterland. det låter finfint, men det tycker säkert inte simon, han är så kinkig. det finns så mycket saker som är helt krejsi här i världen. top model till exempel. med mera.

tror det finns hopp om en bra höst.

men jag skäms lite för att jag varit så dålig på att höra av mig till mina klassisar...men jag är värdelös på sånt. jag är det bara.

hoppas de inte är arga på mig eller tycker att jag är dryg. 

det är ju så folk brukar reagera...men vete tusan om det är felet.

jag har ju aldrig tid, och när jag väl har tid så känner jag det som att jag stör...då vill man ju inte ringa. så dumt.

det är något jag måste bli bättre på.

bättre på att bara ringa, för då kanske det slutar bli en press, och så ringer jag för att jag vill istället. för jag VILL ju behålla kontakten med dem. det är inte viljan som fattas, tro mig.

jag är ju glad att jag har så trevliga klassisar faktiiiskt.

får tala med dem i höst istället. fejs to fejs som man säger.

men bli bättre; ett projekt för framtiden.

nu ska jag nog pausa här tills vidare.

som kära p/a brukar säga: sura pussar!