en sak.

för inte så länge sedan talade jag med en kille.

en kille som jag tycker bra om, absolut.

killen ifråga verkade (?) lite intresserad, och det var till och med en annan person som sa att han verkade lite intresserad.

okej, all good so far.

jag tycker som sagt väldigt bra om killen, har absolut ingenting emot honom.

det intressanta i händelsen är detta:

det finns inte ens på min världskarta att se på honom som en kille jag skulle träffa/dejta/umgås med som något annat än kompis.

det har aldrig funnits och finns inte nu heller.

trots att jag, som sagt, inte kan se något fel på honom. alls.

han är oerhört trevlig, snygg, snäll, rolig och så vidare. inga märkbara fel alltså.

jag börjar undra om det inte är det som är själva felet, då min inställning inte förändras trots tanken på ett eventuellt intresse från hans sida.

jag kan ofta få en känsla av att det MÅSTE vara något fel med en person, det märks bara inte. men denna kille känner jag inte ens SÅ med. jag tror faktiskt att han är en riktigt bra kille. han är nog helt enkelt lite FÖR bra för att finnas på min världskarta. så, vad säger detta om mig? vad säger det om min självbild och mitt självförtroende? varför kan jag inte föreställa mig att en sådan kille skulle vara intresserad av mig? inga pluspoäng till självförtroendet där inte.

jag tror till och med att OM det var så att han VAR intresserad och jag någonsin skulle börja träffa honom, eller någon liknande "typ", så skulle jag (antagligen inte medvetet) se till, eller i alla fall hjälpa till så att det gick i stöpet på ett eller annat sätt. för att jag på något vis är "programmerad" att ge upp redan i förväg med en sådan kille; han är lite för bra = han finns inte på världskartan = det är ändå inte meningen = ingen idé.

och sen kan jag inte, alltså jag KAN bara INTE publicera detta inlägg utan att med ALLRA STÖRSTA TYDLIGHET understryka att jag faktiskt inte tror att det fanns något intresse från killen. faktiskt.

jaha...vad sa vi om självbild och självförtroende?

fabulous, wonderful, darling.

men, inte riktigt på världskartan. 

och samtidigt ser jag såå upp till hon med stort h (faktiskt!) som nog aldrig skulle tänka sådana tankar. en dag ska jag också slopa dem. så det så.

gokväll vänner små.

ja.

panik beskriver känslorna som virvlar omkring inom mig nu.

jag kan räkna upp ... minst fyra saker som ger mig lätt panik just nu.

det är stressande. jag har en stor inre stress just nu.

det som stör mig mest i stressen är att jag nog är den enda som är både ansvarig för stressen och den enda som kan göra något åt den.

det suger faktiskt.

det suger fett till och med.

bläbläblä.

jag vill bara klaga.

jag vill bara roa mig med annat för att hålla hjärnan sysselsatt.

just nu vill jag verkligen bara radera ut de stressande momenten ur mitt liv.

skit, det går ju inte.

lina, ta dig i kragen nu då.

GÖR NÅGOT.

låt inte stressen och paniken äta upp dig inifrån.

nej: jag ska inte vara ledig. jag får myror i kroppen och troll i huvudet.

helt ärligt så känner jag mig värde-jävla-lös just nu.

det är nog jobbigast just nu.

jag känner helt ärligt att jag inte duger till något.

att det kan vara så svårt att identifiera en sådan känsla.