blä blä blä

jag kanske behöver åka till stugan.

get some lugn and ro.

är en lina på hugget idag som blivit en lina som är irriterad, less och absolut INTE sällskapssjuk. leave me be idag.

hej då. 

humörsvängning is my middlename.

jag är irriterad. jag är sur. jag har lust att läxa upp någon, ge någon en rejäl avhyvling. säger bara fuck it, är trött.

må hända ännu en fas i min trötthet. igår var det gråt och tandagnisslan som min kära far brukar säga, och idag är det sura miner.

jag är s-u-r. och studera.nu skiten gör inte saken bättre. blir upprörd redan innan jag vet om det finns ngt att vara upprörd över. bah! dessutom har jag utslag som kliar, de poppar upp än här, än där. vad är det också? allergi mot vad? allt irriterande strunt?!

behöver göra mig av med ilska, den samlas på hög nu här.

vill skrika: jag skiter väl i dig!

men...det är bara mitt dåliga humör som talar just nu. inget att lita på i det långa loppet. och jag måste skriva jobbiga jäävla sms, jag är så l-e-s-s!

far åt pipsvängen, nu ska jag sova.

hej då. 

en liten till sak:

jag lyssnar på en massa som får mig att bli sådär mjuk och ömtålig på insidan.

det låter fånigt, men det är så det känns.

och:

jag tror inte att jag någonsin riktigt kommer klara av att fatta ett beslut, hålla mig till det och vara nöjd med det efteråt. det kommer nog ALDRIG inträffa i mitt liv. 

vidare:

jag kommer nog heller aldrig att lita på det jag tror mig komma fram till. jag kommer ALLTID tvivla på det jag känner/tror/tycker/tänker. må hända att det är sunt, men jag blir lite less ändå vid tanken. väntar på att jag ska komma till insikt och så kanske det ALDRIG kommer inträffa helt och hållet?

alltså:

kanske det som gäller är som jag gjorde med skolan. jag bara gjorde det, fast jag inte var (eller är än heller, för den delen) säker på att det var det jag ville göra precis NU. bara välja ett alternativ som känns okej och sen GÖRA det. hoppas det inte blir så värst fel och spänna fast sig liksom.

nu natt och sömn - försök.

som du kanske har förstått

jag är hos dig igen

jag försvann ett tag på vägen

ojoj, gamla tider, gamla låtar.

en hemsk tid i mitt liv på ett sätt, och ändå såg jag något ljust och fint i den tiden. den låten fick mig att se det. vill aldrig dit igen. vill aldrig behöva leta i låtar efter ett fint mönster att lägga över mitt liv för att se det som något bra.

som du kanske redan hört

jag blir aldrig klar

så är det, man blir aldrig klar.

det är länge sedan jag gråtit utan att riktigt veta varför. det hände ofta förut, nu är det mer sällan. men här sitter jag nu, och gråter faktiskt en liten skvätt. tror nog att den största orsaken är att jag är trött. när man är trött så kommer alla känslor som man brottas med i bakhuvudet fram. känsla av otillräcklighet, stress över livet, rädsla för att göra fel, grubblerier för att man inget förstår och inget vet. fan.

skulle vilja vara i ett vakuum och få ta reda på vad som händer då, skulle jag bli klokare? det är sådana tankar som får mig att vilja rymma till umeå och strunta i allt som har något med något norr om skellefteå att göra.

en annan sak då. om man är väldigt säker på sin sak under en lång tid så finns alltid risken för att saker och ting ändras utan att man själv hänger med. det finns alltid risk för att man inte fattar att man har fel. det vill jag inte vara med om. så jag kanske borde tänka ett extra varv igen, ett femtioelfte varv?

ååååh.

det kommer bara leda till något ont, ändå.

väl?

så klyschigt. uäck, jag frånsäger mig allt ansvar för ovanstående. nu genast.

tjing

har jobbhelg.

jag är faktiskt väldigt trött, kanske är för att jag inte verkar få någon ordning på min nattsömn?

blä.

har sådär trött i benen, som om jag hade gått hela dagen.

märkligt, eftersom jag inte har det.

jag sitter i valet och kvalet, jag sitter i smeten, jag sitter i en tekopp och det stormar. a storm in a teacup.

eller, lät kanske väl dramatiskt, så farligt är det inte.

jag sitter med tusen frågor och inga svar, mer på det sättet.

kanske m har rätt, varför inte bara leva i nuet?

hm, ett råd jag vill följa just nu.

man är ju inte dum, man söker råd hos dem som säger det man vill höra.

jag är inte den enda som använder den strategin.

somliga saker går verkligen trögt.

jag kommer ingen vart med allt det jag borde, måste, borde, måste!

jag lever i nuet, håller för öronen och ropar glatt: bingo, bingo, bingo!

hell yeah, varför öppna ögonen för sina bekymmer och måsten?

nää. ignore them, that's the shit.

men nu, natti.

jag ser fram emot att återvända till umeå.

jag känner inte att jag måste göra det snarast eller så, är väldigt nöjd med att vara här uppe hela sommaren. men ser fram emot att återvända.

det är en otroligt skön känsla, att se fram emot att återvända.

kan hända jag får lite avskedsångest när det är dags att åka.

men det brukar gå över och ge med sig.

att veta att man har två veckors nollning framför sig när man kommer ner gör inte saken sämre heller. kanske man borde börja färdigställa en femtiotals-outfit snart, om den ska bli riktigt bra? hihi. kuligt värre.

jaha, okej.

jag tror att jag behöver vara själv länge. jag tror faktiskt det vore allra bäst.

men...sen var det ju det där med att göra som man borde...och göra som man har lust. de två tillvägagångssätten behöver faktiskt inte ha ett jota med varandra att göra. egentligen.

och jag har en förkärlek för att strunta i det jag borde.

hell yeah, levalevaleva.

må hända att det inte finns något alternativ ens just nu.

skönt i så fall.

jag är ledig idag, vad gör man med en ledig dag mitt i veckan som man inte vill förspilla när varenda jäkel man känner befinner sig utanför stan?

helgen har innehållit: alkohol, dr.alban, fotboll, grillfest, rent dumma, för att inte säga idiotiska snedsteg, potentiellt dumma ELLER bra snedsteg, dans, efterfest, snortur och godhet av bibliska mått.

mest stolt är jag nog ändå över att jag själv stod för det sista.

nåja. det som tar upp mina tankar denna kväll är de snedsteg som är potentiellt dumma eller bra. jag vet ännu inte vilket fack jag ska sortera dem i. de kan vara dumma, eller så är de bra.

helt ärligt så vet jag inte om jag just nu kanske borde trycka in hela mig själv i facket märkt "allmänt idiotiska personer". ni kanske känner till klyschor som att man ska lyssna till hjärtat och magen, och liknande. jag tänker att det innebär: låt hjärtat (känslorna?) styra och håll hjärnan (förnuftet?) ute ur leken.

jag har ett stort problem med de klyschorna. skulle gärna hoppa på dem direkt och åka på den räkmackan så långt den går, men har problem som sagt. jag är inte kapabel att skilja åt vad som är hjärta och vad som är hjärna. inte alls faktiskt. dessutom, även om jag lyckades skilja ut det, så förmår jag inte heller att övertyga mig själv om att klyschorna har något med den krassa verkligheten att göra.

jag hyser dessutom mycket tvivel till mitt hjärtas förmåga att fatta bra beslut. inte heller min hjärna har lyckats särskilt bra, vad det verkar av mina erfarenheter hittills. kort sagt: bra beslut är inte min grej. att traska in på konstiga vägar som i slutändan visar sig gå åt helt fel håll däremot, det är något jag verkar vara svag för.

sen har vi klyschan om att leva i nuet och göra det man mår bra av. ytterligare en fin gräddfil jag vill ta för tillfället. tyvärr åker även den på däng i min utvärdering. här måste jag åberopa alla former av framtid, nästa vecka, om ett halvår, osv. och då jag är en planerare av sällan skådat slag så faller den klyschan hårt på framtidsargumentet.

vad kvarstår? jag kan inte avgöra om det är sanningar som krafsar på uppmärksamhet eller efterkonstruktioner som hoppas bli misstagna för sanningar. jag tror helt ärligt att jag aldrig kommer bli klokare. hur ska jag då någonsin kunna fatta beslut i frågan? singla slant? tärning?!

från det ena till det andra. detta trodde nog ingen om mig, inte ens jag. men här kommer ett bibelcitat (!). läste det i en blogg, och det var så fint. det är nog vad jag och många med mig hoppas på, innerst inne i hjärtat och själen:

Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt.Aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel. Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar. Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

1 Korinthierbrevet 13 

Lina: så snälla kära herr tandläkare och fru tandsköterska: finns det inget kryphål?

Snälla kära herr tandläkare och fru tandsköterska: neej, tyvärr.

summan av kardemumman är alltså den att jag måste dra ut min (eller mina, kanske allehopa?) visdomstand. inte NU (phew, tack å lov för det!) men någongång i framtiden. typ när jag återvänder till umeå eller så.

detta är ett måste, eftersom jag annars kan få liknande bekymmer i framtiden, med infektioner och så va. eller som snälla kära fru tandsköterska mer eller mindre hotade med, så kanske de måste dras ut akut med infektion och allt. och vi vet alla vad det betyder: utan bedövning, eftersom den inte fungerar som den ska då. iiiiiih. man kan ju få blodet att isa sig för mindre säger jag bara.

pappas fråga är väl klart befogad: hur ska det då gå med all min visdom???

detta blir farligt, den lilla visdom jag samlat på mig är ganska värdefull, tro mig.

hur som helst. nu ska jag snart gurgla med ngn slags dunderkur. förhoppningsvis kommer det ge fantastiska resultat! woohoo. och så är jag ofattbart pigg och kry lagom till festen imorgon kväll. yeaaah, rriight. man ska tänka positivt.

later dudes.