helgen har innehållit: alkohol, dr.alban, fotboll, grillfest, rent dumma, för att inte säga idiotiska snedsteg, potentiellt dumma ELLER bra snedsteg, dans, efterfest, snortur och godhet av bibliska mått.

mest stolt är jag nog ändå över att jag själv stod för det sista.

nåja. det som tar upp mina tankar denna kväll är de snedsteg som är potentiellt dumma eller bra. jag vet ännu inte vilket fack jag ska sortera dem i. de kan vara dumma, eller så är de bra.

helt ärligt så vet jag inte om jag just nu kanske borde trycka in hela mig själv i facket märkt "allmänt idiotiska personer". ni kanske känner till klyschor som att man ska lyssna till hjärtat och magen, och liknande. jag tänker att det innebär: låt hjärtat (känslorna?) styra och håll hjärnan (förnuftet?) ute ur leken.

jag har ett stort problem med de klyschorna. skulle gärna hoppa på dem direkt och åka på den räkmackan så långt den går, men har problem som sagt. jag är inte kapabel att skilja åt vad som är hjärta och vad som är hjärna. inte alls faktiskt. dessutom, även om jag lyckades skilja ut det, så förmår jag inte heller att övertyga mig själv om att klyschorna har något med den krassa verkligheten att göra.

jag hyser dessutom mycket tvivel till mitt hjärtas förmåga att fatta bra beslut. inte heller min hjärna har lyckats särskilt bra, vad det verkar av mina erfarenheter hittills. kort sagt: bra beslut är inte min grej. att traska in på konstiga vägar som i slutändan visar sig gå åt helt fel håll däremot, det är något jag verkar vara svag för.

sen har vi klyschan om att leva i nuet och göra det man mår bra av. ytterligare en fin gräddfil jag vill ta för tillfället. tyvärr åker även den på däng i min utvärdering. här måste jag åberopa alla former av framtid, nästa vecka, om ett halvår, osv. och då jag är en planerare av sällan skådat slag så faller den klyschan hårt på framtidsargumentet.

vad kvarstår? jag kan inte avgöra om det är sanningar som krafsar på uppmärksamhet eller efterkonstruktioner som hoppas bli misstagna för sanningar. jag tror helt ärligt att jag aldrig kommer bli klokare. hur ska jag då någonsin kunna fatta beslut i frågan? singla slant? tärning?!

från det ena till det andra. detta trodde nog ingen om mig, inte ens jag. men här kommer ett bibelcitat (!). läste det i en blogg, och det var så fint. det är nog vad jag och många med mig hoppas på, innerst inne i hjärtat och själen:

Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt.Aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel. Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar. Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

1 Korinthierbrevet 13