ångesttema 1: men åååh. bläbläbläbläblä!

imorse kände jag mig taggad att ta tag i skiten.

nu vill jag åka långt bort och fortsätta ignorera den igen.

detta är så jäääkla känsligt märker jag.

har jag en endaste LITEN minikänsla som kan tolkas som lite positiv när det gäller detta så är den utrotningshotad. och fort går det så försvinner den.

idag tror jag den lilla kommentaren jag fick var orsaken.

den positiva känslan ersattes av känslan av att inte duga till igen.

bläää. tror inte personen hade sagt så om personen hade förstått vad den typen av kommentarer egentligen innebär för mig.

men, tusan också. jag måste peppa mig själv igen.

får inte låta kommentarerna vinna över mina minipositiva känslor. 

och där med jämnt.

...

jahaja. nog om den saken.

inget boende i pajala i helgen, det verkar fullständigt omöjligt att få tag på.

fullbokat överallt, såklart. vadå sista minuten? nää, jag förstår ingenting.

imorgon åker jag till luleå med jobbet. blir trevligt hoppas jag.

har även bokat in en tid hos M för klippning, mycket trevligt.

var länge sedan hon var med saxen i mitt hår! 

vidare då?

jag är i ett lite sentimental kind of mood just nu.

vill lyssna på smörig/sentimental musik och längta mig bort.

känns som att jag slösar bort min tid när jag börjar driva bort.

men ändå är det ju så skönt att vara någon annanstans i tankarna ibland.

tror jag flyr på det sättet.

mitt sätt att komma undan verkligheter med stenar.

så kan det faktiskt vara.

...

för att återgå till ångest i allmänhet och synnerhet då. 

ångesttema 2: träningen som jag helt och hållet tappat.

har inte gjort något på flera veckor, bortsett från enstaka undantag.

måste komma igång med något, annars kommer jag vara lönnfet innan terminen börjar igen och jag får återkomma till umeå och iksu.

besväärligt!

okej. ångesttema 3: tandläkaren. snart måste jag gå dit. jag hatar att gå till tandläkaren av hela min själ och mitt hjärta. och nu när jag inte blir kallad, hur ska jag då ta mig dit? det är liksom helt bakvänt och fel att jag själv ska boka en tid till något som jag hatar. det är otroligt svårt att förmå sig göra det. fobiterapi kanske skulle behövas.

okej. nu har jag fått skriva om det. pust. ändå så är det ångesttema 1 som stör mig mest just nu. så A hade nog rätt. det bästa är att ta itu med det.

jag började nästan gråta idag när jag tänkte på att en dag klara det. den dagen vill jag uppleva, och jag är den enda som kan ta mig dit. punkt.

nu ska jag duscha, läsa och soova.

nattinatt 

oj, nu kom det ett svårt beslut i min väg.

jag måste avgöra hur mycket pengar jag kan tänka mig att lägga ner på det jäkla körkortet. fan fan fan. egentligen behövs de pengarna så väl till mitt studentliv. men en dos självkännedom här: kommer jag någonsin få tummen ur om jag inte gör på det här sättet?

och, är det inte så, om man ska se sig själv och sanningen i vitögat: jag lägger hellre ner en hög pengar på det, får det gjort (och klarar det också, förhoppningsvis) för att sedan kunna dumpa av den stenen på vägen bakom mig och fokusera på annat, som att t.ex extrajobba ihop de pengarna igen?

jag tror faktiskt på det. lite motvilligt visserligen, men ja.

jag sa ju det, dummast av oss alla är jag.

så; kanske är jag, men detta är min stooooora svaghet. en utmaning jag inte vill anta, jag vill bara hitta en räkmacka igenom skiten. tyvärr verkar det inte vara en möjlighet. om jag någonsin klarar detta kommer det vara en av de allra stoltaste dagarna i mitt liv. så är det bara.