en liten till sak:

jag lyssnar på en massa som får mig att bli sådär mjuk och ömtålig på insidan.

det låter fånigt, men det är så det känns.

och:

jag tror inte att jag någonsin riktigt kommer klara av att fatta ett beslut, hålla mig till det och vara nöjd med det efteråt. det kommer nog ALDRIG inträffa i mitt liv. 

vidare:

jag kommer nog heller aldrig att lita på det jag tror mig komma fram till. jag kommer ALLTID tvivla på det jag känner/tror/tycker/tänker. må hända att det är sunt, men jag blir lite less ändå vid tanken. väntar på att jag ska komma till insikt och så kanske det ALDRIG kommer inträffa helt och hållet?

alltså:

kanske det som gäller är som jag gjorde med skolan. jag bara gjorde det, fast jag inte var (eller är än heller, för den delen) säker på att det var det jag ville göra precis NU. bara välja ett alternativ som känns okej och sen GÖRA det. hoppas det inte blir så värst fel och spänna fast sig liksom.

nu natt och sömn - försök.

som du kanske har förstått

jag är hos dig igen

jag försvann ett tag på vägen

ojoj, gamla tider, gamla låtar.

en hemsk tid i mitt liv på ett sätt, och ändå såg jag något ljust och fint i den tiden. den låten fick mig att se det. vill aldrig dit igen. vill aldrig behöva leta i låtar efter ett fint mönster att lägga över mitt liv för att se det som något bra.

som du kanske redan hört

jag blir aldrig klar

så är det, man blir aldrig klar.

det är länge sedan jag gråtit utan att riktigt veta varför. det hände ofta förut, nu är det mer sällan. men här sitter jag nu, och gråter faktiskt en liten skvätt. tror nog att den största orsaken är att jag är trött. när man är trött så kommer alla känslor som man brottas med i bakhuvudet fram. känsla av otillräcklighet, stress över livet, rädsla för att göra fel, grubblerier för att man inget förstår och inget vet. fan.

skulle vilja vara i ett vakuum och få ta reda på vad som händer då, skulle jag bli klokare? det är sådana tankar som får mig att vilja rymma till umeå och strunta i allt som har något med något norr om skellefteå att göra.

en annan sak då. om man är väldigt säker på sin sak under en lång tid så finns alltid risken för att saker och ting ändras utan att man själv hänger med. det finns alltid risk för att man inte fattar att man har fel. det vill jag inte vara med om. så jag kanske borde tänka ett extra varv igen, ett femtioelfte varv?

ååååh.

det kommer bara leda till något ont, ändå.

väl?

så klyschigt. uäck, jag frånsäger mig allt ansvar för ovanstående. nu genast.

tjing