det finns många saker som är svåra.

elektricitet och kemi är två av dem.

nervcellers kommunikation är en annan.

fatta beslut är en och att lära känna sig själv är helt klart en.

jag lyssnar på musiken som kanske är min nu.

vill skriva allt i gåtor som ingen förstår.

vill uttrycka allt, men inte så att någon ska förstå.

jag är: tveksam, osäker, nervös, glad, rädd, peppad, arg, trött, ambivalent.

rädsla är en stor känsla.

eller, den tar stor plats.

det behöver bara finnas en liten mikrodel som är rädd och jäklar, den tar all plats. ingen annan känsla får plats. nästan ingen annan!

och får någon annan liten liten känsla plats så blir den liksom infekterad av rädslan. den tar över allt långsamt.

jag tycker faktiskt inte om att vara rädd.

rädsla är ibland nödvändig för att överleva, men ibland är den bara ett stort hinder som står mitt i vägen i livet.

just nu känns rädslan bara som en stor fet häck. som i over the hedge.

man tror nästan att den lever och vill inte gå nära för då kanske den äter upp en. och det vill man ju verkligen inte.

skulle vara snopet.

med tanke på alla planer man gjort.

hur som helst. helt allvarlig ska jag vara:

allt jag gör och säger kan och kommer vändas emot mig.

men tänk på sanningsdan. då ska allt sägas.

säkert är helt säkert något av de bästa jag hört på länge.

hihi.

u2. där har vi det.

PRECIS där har vi det.

det är en kod för så mycket olika saker.

men: ingen ska förstå något idag.

sanningsdan är inte idag.

ska skaffa mig en ljugarbänk. 

vill starta en helt ny karriär.  (oh, kent-flashback från en annan tid)

12,5 grader ungefär. stadigt skevt.

nu fjärilar. hej hopp.