en HELT ny terapiform.

men annars: jag har viktiga saker på gång.

jag har terapi åt mig själv. fobiträning, vad tusan kallas detta egentligen?

när man försöker vänja sig vid något man upplever som obehagligt?

ta tjuren vid hornen?

my faavourite, hihi.

varje dag lär man sig något. tänk, bara en sån sak.

jäklar alltså. jag ska återta de där låtarna.

som reclaim the streets, fast med låtar istället.

mine mine mine. som måsarna i hitta nemo.

ska bara få min lilla fiskhjärna att förstå det också.

yes.

senare: bakslag får man räkna med, visst?

just nu känner jag allt detta på samma gång:
arg, ledsen, rädd, nervös, frustrerad, trött, tacksam, orolig, harmonisk, förväntansfull, osäker, liksom målinriktad, motiverad och till sist, lite glad och nöjd med tillvaron också.

är det konstigt om man är förvirrad???

jag bara frågar. 

jag undrar om det beror på att jag är kvinna och därmed komplicerad och motsägelsefull (?) eller om det är min personlighet som är komplicerad och motsägelsfull? kändes som något, enligt någon sorts stereotyp alltså, väldigt "kvinnligt". att få plats med allt det samtidigt. äsch.

nej, allvarligt talat nu. träningen var en ganska nedslående upplevelse.

mitt totala slöande de sista veckorna passerade alltså inte obemärkt.

var sjukt jobbigt, och jag lastade inte på särskilt mkt på någon låt.

nästan mjölksyra! illa. well, well, skyll själv som jag hade sagt. och säger.

jepp.

kanske man ska fortsätta läsa om språkets utveckling då.

sen kanske lite dee-vee, hihi.

tjing!