jahaja, nu var man tillbaka i umet.

är väl fina fisken, orkar inte med det där tåget på ett tag nu.

blä. och värsta sortens placering. mitt emellan två människor man helst inte alls vill lära känna närmare. yiey.

men sista timmen i bistron var trevlig. då kände jag den där åka-tåg-är-härligt-känslan. och har läst och läst, lovely.

och äntligen är mina fötter lite varma.

har fryst konstant sedan fredag kväll tror jag.

det är fördelen med att bo på andra våningen, sällan kallt på golvet. me liike.

okej. jag har grubblat fram och tillbaka nu tågresan. blivit klokare?

knappast.

men: maktub.

jag bläddrade i alkemisten hemma hos mams, och pratade med moster på festen. och med mamma också på fredag.

och allt jag kan säga är: maktub.

paolo coelho, min nya husgud. 

det blir nog bra till slut.

åh. hade ju ett så fint citat från alkemisten som jag skulle skriva ner här.

men nu har jag glömt hur det var.

hursomhelst, det var något i stil med att vi alla är så rädda för att mista det vi har, liv eller annat. men så fort vi inser att allt är skrivet av samma hand så försvinner den rädslan. och sen stod det något mer också.

får leta fram det. det var kloka ord.

sedan läste jag lite mer i elva minuter idag, och det var mer kloka ord uppradade. mina stora lästips just nu: alkemisten och elva minuter (fast jag bara läst halvvägs på den senare själv!)

ojoj. hade många ord idag. 

och sen har jag ju sovit på tåget, så nu är jag inte trött alls.

inte helt smart eftersom jag börjar nio imorgon. 

MEN. det har man ju överlevt förut, borde inte vara ngn katastrof.

intro imorgon. hoppas att kursen känns överkomlig.

och att förra tentan gick vägen. amen.

hej, nu ska jag sluta skriva. blir så surrigt.

en annan kväll. nattinatt 

jag har:

varit på femtioårskalas och har kramp i käken av att ha varit så trevlig en hel lång kväll. ja, alltså inte för att det inte VAR trevligt.

missförstå mig rätt nu tack. trevligt, och många av de som var där tycker jag verkligen om. men, har nästan varit übertrevlig. hoff.

har också:

serverat sprit till diverse släktingar och vänner till familjen som kanske inte behövde just SPRIT just då. men ändå.

sedan har de gladeligen lättat sina hjärtan åt mig om allt möjligt, inklusive frågat oroligt om jag har mat där nere i umeå egentligen.

haha. fest med släkt. the shit, en gång om året kanske :)

är trött, men känner att jag behöver lätta mitt hjärta.

här kommer det nu ett litet utrymme i denna blogg som är helt ägnat åt mitt gnäll, eller tjat, eller oro, eller vad man än väljer att kalla det. så vill man bli road ska man hoppa över detta stycke i synnerhet:

jag är irriterad på mig själv.

och ändå vill jag bara säga: det är ju rätt ändå.

även om det blir felfelfel så är det rätt.

detta är den jag vill vara.

detta är den personen jag vill vara.

jag tänker inte låta någon liten svart bitter sak förstöra något för mig.

mitt mål är att istället leva.

med alla risker det innebär.

kanske kommer göra ännu mer ont, men fuck it. jag ska försöka i alla fall.

och det faktum att någon liten del i mig börjat peka finger åt den svarta saken, det är liksom stort.

på många sätt.

det är utveckling! personlig utveckling.

och JA jag är så rädd. och det kanske redan är för sent för att vara rädd, det är väl egentligen det jag är mest rädd för.

att allt redan är för sent.

och jag vill inte det, för då blir det bara en ny seger för den där svarta saken.

vill inte att den svarta saken i mig ska vinna. den där svarta, cyniska, bittra saken. den ska ut.

jag är också rädd för att allt jag skriver ska tolkas fel.

jag är rädd för att bli missförstådd, det är dagens sanning.

min stora rädsla, en av de största.

och klumpen i min mage, är det intuition eller cynism?

okej. nu får det räcka för idag.

imorgon ska jag åka tåg i massor med timmar igen.

får grubbla fram ngt sorts svar då kanske.

godnatt folks