detta var gårdagens roligaste, och det måste väl vara sant, då det kommer från den oändliga källan till visdom, fejsboken:

Lina is a Puma

Reserved, overly-critical, and sometimes a bit on the cranky side, You know where your place is and don't bother to impress people. You have few friends, but lots of respect from others as well. People see you as mysterious, because you don't enjoy opening up to others.

yeah baby, yeah

känns fiint.

Jag känner mig lite kantstött.

Så därför, dagens låt: United states of whatever - Liam Lynch

I was like, whatever..! You wish, liksom.

En lista att förgylla tillvaron med:

Ett axplock från dagens sanningar

1. Lina est stupide.

2. Bananer är gott.

3. Det är jobbigt när det känns som att man har en liten galen tasmansk djävul inuti sig som lever om.

4. Det är extra jobbigt när man vill släppa ut djävulen ena stunden och slå den på käften nästa.

5. Sova är skönt på alla tänkbara sätt. Most definitely.

det är tisdag idag.

jag var på intervju idag, och fick jobbet.

hihi, jihoo!

blev glad. och ändå en liten suck i lilla glada lina som vill leka hela livet:

det betyder att det lyxiga studentlivet med knappt några krav är lite mer kravfyllt. men å andra sidan kan det ju bli lite lyxigare med mer pengar!

och det är inget krogjobb = bra skit.

ho ho ho.

jag vill skratta och ha något roligt på gång hela livet.

det är en drog det där, att göra roliga saker.

det känns som att jag har avgiftning nu när jag sitter med boken uppslagen och inte kan förmå mig att koncentrera mig på det som står där i.

så vad mer då?

jag är trött i ögonen.

borde träna. och borde plugga.

i min inte helt oväntade beslutsvånda över vad jag skall prioritera så sitter jag och gör varken eller. alltså, ORKA!

skärpning.

I’ll just write this down with hopes that you'll understand
I will no longer be disciplined by the frustrations of an insecure man
And while I kissed your face you'll know that

I will no longer apologize for your former lovers' mistakes

den låten skulle ha kommit till mig för två år sen. men istället kom beautiful disaster efter att allt redan hade hänt. och den gav lite förståelse den också. jag tror att det inte kunde hända förrän det hände. det finns orsaker till att man fattar de beslut man fattar. allt har en mening, även om man inte alltid kan se det, eller förstå det.

och därför tänker jag inte vara arg på mig själv för att det dröjde så länge innan det hände. jag lärde mig saker som jag inte hade lärt mig annars.

och inte heller tänker jag vara arg på mig själv för dumheter jag gjort eller tänkt efteråt. jag var dum, jag ångrar mig, men om inte jag förlåter mig, hur ska någon annan kunna göra det?

kraven man ställer på sig själv kan vara så ofantligt höga ibland.

tror inte det är så bra alla gånger.

ibland ska jag försöka ge mig själv ett break. ett litet break ibland för att bara få vara, utan krav, utan press. för även om jag har tusentals mil att vandra och aldrig blir färdig så behöver jag också känna mig accepterad som jag är. inte minst av mig själv. punkt.

attention! nu.

hejhopp

men jo, en sak till bara:

varför är jag som en hare i strålkastarljuset?

sömnparalys har jag nu hört talas om, men det jag lider av är något helt annat.

totalparalys av vissa funktioner.

kreejsi!

jodå, det gick fint.

levde faktiskt en hel del, och fångade till och med ett litet ögonblick av den där känslan: "aah...heelt tillfreds med tillvaron".

det blir lätt så en fredag efter tenta med liite lite öl i kroppen.

då kan allt kännas lätt helt plötsligt.

men som allt annat; det går över.

ikväll ska jag i alla fall dansa järrnet.

yeah.

nu möte på stan med reb. myys.

hejhopp 

haha.

tentan är gjord och det var tidernas drygaste. prova själv att sitta och skriva sex timmar i sträck!

det gör ont i handen ännu och jag slutade skriva för tre timmar sen.

håhåjaja, stackars mig, stackars student, stackars mig med i-landsproblem. 

och jaja, behöver ett litet pep-talk med mig själv här: det ordnar sig.

DET KOMMER BLI SÅ BRA.

oroa dig inte, tänk inte, lev bara och ge järnet.

det finns inget att förlora, livet är NU.

okej. så då gör jag det, jag ger mig ut och lever nu.

vi hörs imorrn så ska jag tala om hur det gick.

hehe. hejhopp! 

idag hände det något som inte var så bra alls.

det hände egentligen utan att jag riktigt tänkte på det.

men nu i efterhand verkar det så glasklart.

jag hade just skrivit färdigt den sista meningen på den sista tentafrågan.

och poff, där hände det.

den lilla nervcellen fick plötsligt med sig majoriteten av alla de andra nervcellerna i strejken, och jag kommer på mig själv med att vara på väg att städa undan alla papper som har med ämnet att göra.

inser att tentan är IMORGON och att jag inte ens börjat med repetitionen ännu. dvs, jag är inte alls färdig och redo för tenta, jag ska börja repetera.

men nervcellen, den lilla jäkeln, den har plötsligt så bra argument till de andra och har plötsligt övertalat dem att helt sonika stänga ner verksamheten för att ägna sig åt något annat.

så ja, jag gav dem lite vila, gick iväg till Ida och affären och lite sånt.

men nu märker jag att de inte alls har tänkt ta upp arbetet igen.

det måste tydligen till hårdare tag.

jag får helt enkelt koka kaffe och tvinga igång dem.

suck. 

ibland händer saker väldigt fort och det är bra.

ibland händer saker väldigt fort och så är det inte så bra.

ibland vill man att överföringen skall ske på omyeliniserade axon som verkligen tänker sig för innan de bestämmer sig för att föra vidare signalen.

bildligt talat, selfcleearly.

hoff. nu blev jag trött.