En lista att förgylla tillvaron med:

Ett axplock från dagens sanningar

1. Lina est stupide.

2. Bananer är gott.

3. Det är jobbigt när det känns som att man har en liten galen tasmansk djävul inuti sig som lever om.

4. Det är extra jobbigt när man vill släppa ut djävulen ena stunden och slå den på käften nästa.

5. Sova är skönt på alla tänkbara sätt. Most definitely.

det är tisdag idag.

jag var på intervju idag, och fick jobbet.

hihi, jihoo!

blev glad. och ändå en liten suck i lilla glada lina som vill leka hela livet:

det betyder att det lyxiga studentlivet med knappt några krav är lite mer kravfyllt. men å andra sidan kan det ju bli lite lyxigare med mer pengar!

och det är inget krogjobb = bra skit.

ho ho ho.

jag vill skratta och ha något roligt på gång hela livet.

det är en drog det där, att göra roliga saker.

det känns som att jag har avgiftning nu när jag sitter med boken uppslagen och inte kan förmå mig att koncentrera mig på det som står där i.

så vad mer då?

jag är trött i ögonen.

borde träna. och borde plugga.

i min inte helt oväntade beslutsvånda över vad jag skall prioritera så sitter jag och gör varken eller. alltså, ORKA!

skärpning.

I’ll just write this down with hopes that you'll understand
I will no longer be disciplined by the frustrations of an insecure man
And while I kissed your face you'll know that

I will no longer apologize for your former lovers' mistakes

den låten skulle ha kommit till mig för två år sen. men istället kom beautiful disaster efter att allt redan hade hänt. och den gav lite förståelse den också. jag tror att det inte kunde hända förrän det hände. det finns orsaker till att man fattar de beslut man fattar. allt har en mening, även om man inte alltid kan se det, eller förstå det.

och därför tänker jag inte vara arg på mig själv för att det dröjde så länge innan det hände. jag lärde mig saker som jag inte hade lärt mig annars.

och inte heller tänker jag vara arg på mig själv för dumheter jag gjort eller tänkt efteråt. jag var dum, jag ångrar mig, men om inte jag förlåter mig, hur ska någon annan kunna göra det?

kraven man ställer på sig själv kan vara så ofantligt höga ibland.

tror inte det är så bra alla gånger.

ibland ska jag försöka ge mig själv ett break. ett litet break ibland för att bara få vara, utan krav, utan press. för även om jag har tusentals mil att vandra och aldrig blir färdig så behöver jag också känna mig accepterad som jag är. inte minst av mig själv. punkt.

attention! nu.

hejhopp

men jo, en sak till bara:

varför är jag som en hare i strålkastarljuset?

sömnparalys har jag nu hört talas om, men det jag lider av är något helt annat.

totalparalys av vissa funktioner.

kreejsi!