Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt inuntil mig
Kan jag bli den jag var igår

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår

Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt inuntil mig
Kan jag bli den jag var igår

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
En skönhet större än allting som jag vet

Och bara om jag vet att hon väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt inuntil mig
Kan jag bli den jag var igår

Nationalteatern - Bara om min älskade väntar

Vackert så man får gåshud. 

trodde inte någonstans att denna söndag någonsin skulle bli bra när jag vaknade idag. otäckt torr i munnen och mer eller mindre utslagen.

eller, hade varit mer eller mindre utslagen under natten. oj så borta.

jag såg framför mig en lååång utdragen seg söndag i soffan.

utan något vettigt företag på hela dagen, med sedvanlig söndagsågren.

men så plötsligt tog dagen en helt annan vändning.

och trots vissa missförstånd, stressfaktorer, och glömda saker så blev det en riktigt bra dag. en skön söndag, med mycket skratt.

äventyr med grillning ute i skogen, kebabrulle till middag och avslutning med bastu och bubblor på iksu. kan knappast bli bättre, en skön söndag.

kommer nog sova gott.

hejhopp!