Dessa dagar tar musten ur mig.

Igår for jag hemifrån vid halv nio på morgonen, kom hem en timme på eftermiddagen och återvände inte förrän strax före elva på kvällen. Kanske jag inte gjorde så oerhört tunga grejer (skola, träning, lite flyttgubbe-jobb och till sist en flyttmiddag/picknick med en hel del romantiska förtecken) men jag tror just grejen att inte hinna landa hemma på hela dagen gör mycket. Jag behöver min bakre region. En viss dos varje dag, helst.

Nåja, idag har jag slösat pengar, mycket pengar, på mat igen. Mitt nyårslöfte har tydligen försett mig med en fullt godtagbar anledning att helt sluta tänka på extrapriser och billiga varor. Helt plötsligt MÅSTE jag ju köpa färsk chili och sweet-chilisås och färsk bladspenat och cocktail-tomater, för två recept jag vill testa innehåller dessa ingredienser. Recepten tvingar mig att köpa en massa varor, trots att det ibland är varor som jag tidigare klassat som "lite lyxiga". Men, jag har alltid varit och kommer (förmodligen) alltid vara en matälskare av rang. Så är det med den saken.

Helt underbart att vara hemma fyra och inte vara (särskilt) stressad. Lovely.

Godkväll!

Har inte livet ganska många likheter med en ketchupflaska emellanåt?

Först händer inget. Sen händer inget. Sen ruskar man lite extra. Inget. Sen helt plötsligt rasslar det till och händer en massa. I värsta fall blir det dessutom grisigt. Suck.

Januari månad är slut och jag kan stolt meddela att jag hittills håller mitt nyårslöfte utomordentligt. Idag blev det helstekt biffrad av ren, hasselbackspotatis och fetaoströra. Tidigare i veckan har det blivit linssoppa med garam masala och även en tomatsås med pesto, ajvar och kikärter som var riktigt god. Föregående vecka blev det brödbak, tacopaj och rostade kikärter. Innan det pastagratäng...och så vidare. Duktigt tycker jag.

Återstår att se hur länge energin räcker till för detta projekt. Jag måste tillåta mig  att lägga det åt sidan ibland också, risken finns att jag tappar motivationen annars. Dessutom tycker jag det är tillräckligt att förändra en rätt lite, som igår när jag gjorde pizza och hade vitlök och pesto i tomatsåsen. Det var det enda nya med den pizzan, men det är tillräckligt för att räknas som en del av nyårslöftet bestämmer jag nu.

Jag är mycket nöjd med både nyårslöftet och min insats för att hålla det så här långt. Mycket nöjd. One down, eleven to go.

Mål för februari: laxpajen som jag blev tipsad om, laxen med ajvar från buffé och något med basilika. Yes.

Bisarra drömmar. Har dansat styrdans med en klasskompis, suttit i en fåtölj och myst tillsammans med två  personer, totalt osannolikt: samtidigt (!), kramat min familj som försvunnit inför mina ögon (mycket obehaglig dröm), liksom bara gått upp i rök när jag vänt mig om. Sen vaknade jag av att jag grät. En märklig dröm som började med en härlig känsla för att avslutas med en allt annat än härlig känsla. Rödvinet som sa sitt där på morgonkvisten månntro?

Har haft en mycket trevlig söndag. Blev för kallt med skogen, så vi åkte till Expo istället, sedan Strömpilen och en fika på NK och till sist hämtade vi silly doggen, och tog en liten promme på sjön. Dessvärre kan jag inte skjuta upp min hemläxa mycket mer nu. Det är nackdelen. Jag har förhalat mina plikter hela dagen, nu går det inte att göra det mycket länge till.

Nåja, bara att sätta igång. 

Tandläkaren imorgon. Huga, detta förhatliga ställe. Vill inte!

Tjingtjing

Hur är det Ida brukar citera?

"Ett glas vin och en vän, allt annat känns så överdrivet." 

En sådan kväll var det ikväll. Filosoferande och analyserande.

Mycket bra.

Nu ska jag sova. Jag ska få se skogen imorgon tror jag minsann. Härliga tider.

Nattinatt.

En tant på bussen gjorde mig arg, så jag skällde ut henne.

När jag kom hem.

Feghet? Konflikträdsla? Social kompetens? Konfliktinkompetens?

För övrigt känner jag mig frustrerad och impulsiv. Jag vet inte vad jag vill ska hända eller vad jag skulle vilja göra. Nästan vad som helst tror jag. Bara något, jag är trött på att tänka och grubbla. Jag vill göra för att slippa tänka.

När min konflikträdsla/konfliktinkompetens nu varit uppe på bordet och dissekerats lite de senaste dagarna så kan jag ju lika gärna fortsätta lite till här: när en potentiell konflikt är under uppsegling får jag ont i magen. Särskilt när det är en konflikt där jag står ensam, en konflikt mellan mig och någon annan. Jag har extra svårt att hantera konflikter där jag ensam är den ena parten. Minsta lilla tecken får mig att skena iväg...ger nästan magkatarr.

Är det så här för alla eller är det bara jag?

Jag vill inte ha det så.

Dagen/dagarna har nog satt igång en hel del. Idag uttryckte jag mig så fint (kändes som att jag inte använde mina egna ord): "Jag är som i en emotionell storm." Sedär, jag är i en emotionell storm helt plötsligt. Vad hände egentligen? Plötsligt har jag ett begär av att säga allt jag känner när jag känner det. Bara för att jag kan. Tröttsamt, för mig själv och för alla som tvingas lyssna. Visst är bra att kunna säga det och så vidare, men idag har det nog kanske gått lite till överdrift. Lite, lite.

I denna emotionella stormen som jag nu tydligen tycker att jag befinner mig i vill jag egentligen bara skriva en sak. Jag såg en tavla idag som väckte en massa minnen jag hade glömt. Jag vill skylla på stormen, den emotionella, för det var minnen som slog an på känslor. En del av mig frågar hur dessa känslor kan kännas så starka fortfarande, så här långt i efterhand? När jag dessutom gång på gång, inför mig själv och andra så säkert har avfärdat dem. Varför slutar de inte hemsöka mig? Eller varför kan jag inte släppa dem? Varför?

Det var nog allt. Jag är helt slut i huvudet, igen.

Nattinatt