det är fredag.

jag har läst lite om bourdieu. intressant typ, eller intressanta idéer.

jag gillar dem, skarpt. jag tror det ligger mycket i det han talar om.

jag ska snart läsa lite till är det tänkt.

jag blir lite irriterad på mig själv, för just nu upptas mina tankar av så otroligt mycket banala saker. jag vill nog inte ens skriva ner dem här, det är lite pinsamt ärligt talat.

kan någon betinga om mig så att mina ögon inte blir trötta så fort jag ska läsa något till skolan? det kan ju bara inte vara ett sammanträffande att jag blir trött VARJE gång, det är betingat. garanterat.

håhåjaja. jag har bokat tid för synundersökning. ojsanhejsan kan man säga. vadan detta mitt i kalaset?

jo, jag tror ju inte att jag har särskilt dålig syn, men ibland tvekar jag. ibland, som igår på föreläsningen när jag kom på mig själv med att sitta och massera mig själv runt ögonen. något skumt är det, mysteriet måste nystas upp känner jag och bokar en tid.

men hujhuj, tänk om de pekar och skrattar: "men snälla lilla vän du har ju alldeles utmärkt syn, vad gör du här egentligen?".

då blir jag ledsen ju. då ska jag slänga pengarna på dem, ge dem en väldigt arg blick och sedan klampa ut därifrån för att aldrig återvända dit mer. om de ska skratta åt mig får de göra det på sin kafferast när jag inte är där.

och det motsatta scenariot då: att jag faktiskt har dålig syn. inte heelt bra, jag som alltid skryter om min supersyn...typiskt. så går det, ta i trä, ta i trä. men, jag tycker jag ser ganska bra ut i glasögon ändå, faktiskt. det vore ingen katastrof med andra ord, men ta i trä ändå! ta i trä.

detta väldigt strukturerade inlägg med tydlig röd tråd ska härmed avslutas med en liten bön, håll till godo:

kära vädergud/-ar.

jag önskar mig varmt och soligt väder. inga moln, helst.

om du/ni får tid över får du/ni gärna skicka massa sol och värme upp till mina familjer i norr också.

amen.

tjingtjing

helt ärligt.

ska folk få skaffa barn hur som helst?

det där är en kommentar som kan misstolkas på så oerhört många sätt.

men jag menar ungefär såhär:

alla dessa barn som far illa.

skulle det ha gått att förhindra?

om alla behövde...licens eller någe?

kan hända frågan man ska ställa är om världen någonsin kommer förändras eller bli en bättre plats. jag är högst skeptisk till det.

men, efter två dagars tunga, tänkvärda föreläsningar så börjar man grubbla i dessa banor.  sverige är en eka som tar in mer vatten än man hinner ösa ur.

eller?

världen är det, fast världen tar nog in än mer vatten än sverige.

shitty.

den stora utmaningen de kommande åren kommer nog inte vara huruvida jag kommer lära mig alla fina teorier har jag kommit fram till igår och idag. den stora utmaningen kommer vara att klara av informationen. den information man med all säkerhet måste möta och klara av att höra. 

den utmaningen är stor. huge.

no pressure. nä, visst inte.

hjälp.

nattis 

vad är felet dessa dagar?

kände att jag klivit upp på fel sida igår.

känner att jag klivit upp på fel sida idag.

jag känner ett smolk i alla bägare.

under dagen har känslan vuxit sig ännu starkare.

den tillvaro som känts så väldans bra länge och ofta, känns plötsligt inte som något för mig längre.

som att jag spelat ut min roll men inte förstått det, utan sitter kvar och väntar på signal om att det är min tur att agera. en signal som kanske aldrig dyker upp igen? eller har den aldrig funnits där?

är det helgen som varit som gör att vardagens känns tråkig och grå?

eller är det den kommande helgen som innefattar inget annat än jobb som sänker humöret?

nej. idag får det vara nog med överstrykningar och bortförklaringar.

så här är det nog, just för dagen åtminstone:

jag är trött på att känna mig värdelös, eller oduglig.

trött på att känna att jag kanske inte hör hemma i den akademiska världen, att jag inte har rätt att vara här, att jag inte förtjänar min plats.

trött på att alltid vara den som inte läst om den filosofen eller den teorin, som inte har hört talas om än den ena än den andra.

jag trodde jag hade så mycket att komma med. men här känns det som att jag inte har något att komma med alls.

under hela året har jag lyckats få mig själv att känna de positiva delarna, detta är utvecklande, jag kommer lära mig. snart kommer det kännas bättre.

och VISST, det blir säkert bättre. men just för tillfället och dagen är jag bara less. less på att känna att JAG aldrig kommer ha samma "symboliska kapital" och att det får mig att känna så här.

jag vill säga FUCK IT, symboliskt kapital är bara vilja att stå över någon annan. jag vill inse det, och visst inser jag det, men jag kan inte riktigt få mig själv att inte vilja dit. det är svårare.

less på dessa mindervärdeskomplex, arg på att de finns så djupt rotade i mig.

fan fan fan.

och jag är trött på att vara rädd för att någon ska vara arg på mig. att någon tycker jag gjort något fel. jag är trött på att grubbla på det gång på gång, var evigaste dag. att någon ska missförstå, missuppfatta, misstro.

idag är jag spyless på att undra om jag är en idiot, men den enda som inte fattar det. trött på att undra om min roll är utspelad eller aldrig funnits. om jag kanske borde kasta in handduken och resa långt bort istället för att finna min plats, där det finns en roll för mig att fylla.

jag är trött på att be om ursäkt för min existens till mig själv och alla andra.

fine, där är det:

idag ber jag fan inte om ursäkt.

okejokejokej.

måndag.

tränat.

vaknat på fel sida.

kanske är det därför. 

bad vibrations.

leder till undran.

blä. 

som tar energi.

lägg utav.

en liten ladybug i min mage.

lägg utav sa jag. 

ä-s-c-h.

av en otroligt bra födelsedag blir det inte.

däremot ett konstaterande: den var otroligt bra.

jag hoppas att fisken wanda bara är crap och inte en riktig siare.

för då blir morgondagen inte någon trevlig dag.

jag hoppas verkligen VERKLIGEN att den är på skoj och inget annat.

tack allesammans för dagen.

grejt.

natti 

"Teaterfolk citerar gärna påståendet att ett gevär introducerat i första akten absolut måste avfyras i den sista. (...) Kommer inte verklighetens vapen, introducerade i akt ett, att förr eller senare avlossas?"

ett bra citat där, från en recension av Joyce Carol Oates bok "Vredens änglar" (DN) som jag snubblade över. kanske en bok man borde läsa. men på tal om DN förresten, bourdieus teori som vi ska lära oss nu, verkar spännande. det faktum att jag börjat plugga, och mer eller mindre därför, också börjat läsa DNs kultursidor då och då, är det ett uttryck för en vilja att särskilja sig? en befogad fråga.

hur som helst: jag tycker om sådana trevliga citat, som liksom fångar en kärna, en idé, utan att vara långdragna och utsvävande i en massa ordpooperi (nytt ord där?). kanske alla tycker om sådana citat, men hell yeah, man är ju bara människa.

jag lyssnar på john mayer igen. any given thursday; "a maaasterpiece, en symfoni av toner" som clownen folke skulle sagt. haha, även det ett maaasterpiece kan jag säga. tack mina föräldrar som introducerade det underbara kasettbandet i mitt liv, det har gett glädje så många gånger om sedan dess. kåldolmar och kalsipper 4-ever.

tvära kast från kulturteorier och DNs kultursidor till nationalteaterns barnsagor från förr. ett uttryck för att inte bara särskilja sig, utan också att höra till, samtidigt?

okej. lite babbel: jag är glad. jag hoppas det håller i sig.

och jag hoppas utöver världsfred och dylikt att jag kan vara ledig sista helgen i maj. (ja, jag skulle behöva pengarna, men denna gång: fuck dem)

hihi. busigt värre, hoppas det inte kommer tillbaka och biter mig i hälen sen. vidskeplig? näää, jag?!

tjingtjing tills vidare 

idag är det måndag och vi har börjat på en ny kurs.

fostran och socialisation, jag läser ikväll de första sidorna i boken "Den kultiverade människan". spännande, I say. och detta är inte allt. idag har vi dessutom tittat film. "Hundra svenska år" med den klassiska: "Året var..."-rösten!! det är inte ofta man bjuds på sådana treats såhär en måndag. som grädde på det härliga moset har jag fått uppsöka en av mina älsklingsbutiker, akademibokhandeln. köpte två block och så var den lilla pennor, block och post-it fanatikern nöjd en stund till.
detta var en sådan dag. 

mer att säga? ja. jag har tränat (på tiden, shit man).

jag har ätit födelsedagstårta (inte alls på tiden. helt UR tiden)

jag har insett att morgondagen är härligt fullpackad.

lovely.

det blir: skola, stan m kaffe och trevligt sällskap, träning, taco och alfapet m mitt favoritpar Ida och Andreas. loovely.

till helgen kommer liza minelli.

det blir nog trevligt hoppas jag! hoho, är sugen på lite tokerier.

idag har jag faktiskt haft mest trevliga tankar i huvudet.

glad att mitt sociala liv har vaknat lite från sin dvala (även om det kunde vara praktiskt om det behagade att sprida ut sig istället för att klumpa ihop sig såhär!). glad att kursen verkar intressant. glad att jag tränat och att jag har någon enstaka kompis ändå!

hihi.

däremot en mindre trevlig reflektion.

man kan vara beredd på många saker, och det skulle jag nog sagt att jag var.

men så ändå känns det ibland som att man får en liten minispann med kallt vatten i nacken. man vet att det ska hända, och ändå är man inte riktigt beredd. en skitsak, helt klart nu, och helt klart i det stora sammanhanget.

men ändå en liten spann med kallvatten.

jag tror att det kommer ge sig med tiden, och förhoppningsvis inte orsaka mig SÅ många fler otrevliga reflektioner av samma slag. MEN, man kan aldrig veta. så jag får försöka vara beredd ännu en gång.

nu ska jag soooova.

nattinatt 

känslor kan svämma över ibland.

det känner alla till.

det blir väldigt konstigt när de svämmer över och man inte riktigt vet vad för känsla det egentligen är som svämmar över.

är detta ett syndrom? 

jag behöver något.

inte bara ditten och datten*

annat också.

kanske annat i synnerhet.

en promenad runt sjön kanske kan bringa klarhet i detta virrvarr?

lovely.