Ibland känner jag att jag måste vara bäst. Andra gånger är jag nöjd om jag inte ger upp, oavsett hur dåligt jag presterar. Det jag tänker på här och nu är mitt andra step dance-pass. Det var ett annat pass än förra gången och jag var minst lika lost nu som då. De snurrar ju så jäääkla mycket hela tiden! Hur som helst, det fanns en skillnad från förra gången. Jag var inte lika peppad och dessutom lite "ouf of tune" idag. När jag inte hängde med alls och bara stod där och kände mig dum, dum, dum så ville jag instinktivt gå därifrån. Jag höll faktiskt på att börja gråta (out of tune, som sagt) Men jag bestämde mig för att inte ge upp och där mot slutet lossnade en liten mikrobit av koreografin. Då var jag nöjd med att jag inte gav upp, även om det gick skitdåligt hela passet! Det gäller att se det stora i det lilla, eller något liknande, klyschigt men sant.

Efteråt fick jag plumsa (!) bitvis i snön hem. Det har kommit en massa snö. Det tycker jag är riktigt trevligt, jag vill ha ordentligt med snö, verkligen. Däremot tycker jag kanske inte att det är superduperjättekul att försöka cykla hem i två decimeter nysnö. Eeh, nä. Nåja, intet ont som inte har något gott med sig, fast tvärtom. 

Jag insåg lite saker nu på kvällen. Jag insåg att jag är out of tune för att jag är oroad. Det känns som att jag är i färd med att släpa upp mig själv på spelbordet igen. Slänga in en del av mig själv som insats med risk att förlora. Det känns otäckt, och det tar energi av mig, att oroa mig för det. Det är inte något konstigt annars, jag är van att oroa mig ständigt och jämt, men med skolan dessa dagar blir det "system overload". Det blir för mycket helt enkelt, och någonstans spiller det över. 

Jag kanske inte kan eller ens vill göra något åt det, men det kändes skönt att identifiera vad som pågår. Med det gjort ska jag nog krypa till kojs. Ny dag med nya utmaningar imorgon! 

Sov gott.

Blev ingen träning, och ingen matlagning idag.

När jag väl kom hem var energin slut, jag misstänker att det bidrog till mitt märkliga humör och plötsliga lust att reta gallfeber på någon. Jag insåg vad som höll på att hända och konstaterade att jag måste äta för att kunna tala med någon utan att bli osams och sände en tacksam tanke till hamstern i mig som fyllt frysen till brädden med mat. Gick ingen nöd på mig och jag värmde något i micron. Träna borde jag gjort...men jag orkade inte. Tiden räcker inte, energin räcker inte. Får bli vilodag idag. Nya krafter imorgon, damn it. 

Första gången någonsin som jag blev sugen på att diska. Jag fryser, så tänker att det blir gosigt att sticka ner händerna i hett diskvatten. Hah, jag börjar få väl konstiga nöjen. Nu måste någon ta itu med mitt liv, jag kan väl ändå bara inte gå omkring och tycka att diska är gosigt och trevligt?

Godkväller.

Helt plötsligt drabbades jag av en stark lust att provocera. Gå någon på nerverna, tänja på gränserna. What? Varför?

Jag läste "För ett år sedan" och kände att det definitivt är dags för detta igen: Jag är tacksam för att jag inte är hemlös. 

Dessutom kände jag frustration av att inse att det som jag klurar på i stora drag just nu till stor del påminner om det jag i stora drag klurade på då. Har det inte hänt någonting i mitt huvud på ett år? Skämmigt.

Detta var välbehövligt. Jag var på step dance, simmade lite, bubblade lite och bastade lite. Helt underbart skönt. Step dance var svårt som tusan. Jag kände mig lite nedslagen efter att ha varit på väg åt fel håll sisådär tio gånger och typ nästan kunnat krocka in i personen brevid. Tänkte att jag är klumpigast i Sverige med noll koordination. Tur att man har taktsinne åtminstone, annars hade det varit hopplöst. Hur som, träffade N och L efteråt, och även de tyckte att det var ett sjukt svårt pass, det svåraste de varit på till och med. Då kändes det genast mycket bättre och jag var nästan nöjd med min insats. Jag ska ge det några gånger, tror det kan vara riktigt roligt om man bara lär sig.

Plötsligt kände jag mig missnöjd. Jag vet exakt vad det beror på. Två saker, varav den ena är helt befängd, det är urbota dumt och jag måste bara tänka mig in på rätt spår igen så är det ordnat. Den andra saken däremot, den har legat i bakhuvudet och stört ett tag nu. Den kommer inte försvinna insåg jag just, vilket i sin tur innebär att det lutar mot att jag måste göra något åt saken. Uh, jobbigt.

Nu kväller. Natti.

Dessa dagar tar musten ur mig.

Igår for jag hemifrån vid halv nio på morgonen, kom hem en timme på eftermiddagen och återvände inte förrän strax före elva på kvällen. Kanske jag inte gjorde så oerhört tunga grejer (skola, träning, lite flyttgubbe-jobb och till sist en flyttmiddag/picknick med en hel del romantiska förtecken) men jag tror just grejen att inte hinna landa hemma på hela dagen gör mycket. Jag behöver min bakre region. En viss dos varje dag, helst.

Nåja, idag har jag slösat pengar, mycket pengar, på mat igen. Mitt nyårslöfte har tydligen försett mig med en fullt godtagbar anledning att helt sluta tänka på extrapriser och billiga varor. Helt plötsligt MÅSTE jag ju köpa färsk chili och sweet-chilisås och färsk bladspenat och cocktail-tomater, för två recept jag vill testa innehåller dessa ingredienser. Recepten tvingar mig att köpa en massa varor, trots att det ibland är varor som jag tidigare klassat som "lite lyxiga". Men, jag har alltid varit och kommer (förmodligen) alltid vara en matälskare av rang. Så är det med den saken.

Helt underbart att vara hemma fyra och inte vara (särskilt) stressad. Lovely.

Godkväll!

Har inte livet ganska många likheter med en ketchupflaska emellanåt?

Först händer inget. Sen händer inget. Sen ruskar man lite extra. Inget. Sen helt plötsligt rasslar det till och händer en massa. I värsta fall blir det dessutom grisigt. Suck.

Januari månad är slut och jag kan stolt meddela att jag hittills håller mitt nyårslöfte utomordentligt. Idag blev det helstekt biffrad av ren, hasselbackspotatis och fetaoströra. Tidigare i veckan har det blivit linssoppa med garam masala och även en tomatsås med pesto, ajvar och kikärter som var riktigt god. Föregående vecka blev det brödbak, tacopaj och rostade kikärter. Innan det pastagratäng...och så vidare. Duktigt tycker jag.

Återstår att se hur länge energin räcker till för detta projekt. Jag måste tillåta mig  att lägga det åt sidan ibland också, risken finns att jag tappar motivationen annars. Dessutom tycker jag det är tillräckligt att förändra en rätt lite, som igår när jag gjorde pizza och hade vitlök och pesto i tomatsåsen. Det var det enda nya med den pizzan, men det är tillräckligt för att räknas som en del av nyårslöftet bestämmer jag nu.

Jag är mycket nöjd med både nyårslöftet och min insats för att hålla det så här långt. Mycket nöjd. One down, eleven to go.

Mål för februari: laxpajen som jag blev tipsad om, laxen med ajvar från buffé och något med basilika. Yes.