Jag är fullständigt dränerad.

Det är skit och pannkaka, men känns ändå bra.

Nu flygning (inte tycka ooom) och sen förhoppningsvis Uppsala.

Yieyy. Tror jag.

Trevlig helg, mes amies.

Okej, torsdag eftermiddag/kväll och jag har inte mycket tid. Men det är tre saker jag vill skriva om.

Ett: Idag blev det återigen uppenbart hur jävla sjukt tokglad man borde vara för varje dag man får. Varje dag jag klivit upp och mitt största problem varit att cykellåset kärvade eller att jag kom för sent till skolan. De dagarna är, ursäkta kraftuttrycken här, inget annat än jäkla gåvor. Fan, idag är jag mer tacksam än jag varit på väldigt länge. Jag är inte hemlös. Jag är inte sjuk (vad jag vet), jag har vänner, jag har familj, jag har människor att älska. Det är helt jävla fantastiskt, det är vad det är.

Två: Bytte några ord med en väldigt trevlig granne idag. Det förgyllde min eftermiddag, tänk vad ett leende och några vänliga ord kan göra.

Tre: Jag åker snart bort över helgen. Det är ångest och pepp i en salig blandning. Vill och vill inte, på samma gång. Jag vill alldeles för mycket, nu igen. Men sen är det söndag. Söndag denna vecka är en bra dag tror jag. 

Nu något annat, träning kanske?

Godkväll!

Again, again we fail

It seems we meet, meet and meant

In the spaces, spaces safe

In between, between intent

You always say, said too much

"Won't be long", long been gone

No, but something's always wrong

Hur normalt är det att två personer drömmer nästan samma sak under en och samma natt? Jag drömde att jag försökte komma undan på något vänster. Han drömde att jag försvann. Det är kusligt.

I natt drömde jag en massa obehagliga drömmar. Förutom det ovan drömde jag att jag dök ner i en bassäng och inte kunde komma upp. Det var som ett vakuum, jag satt fast mot botten. Märkligt nog greps jag inte av panik, utan jag var nästan som utanför drömmen och sa till mig själv; "du vet att det inte kan bli sådär. Man sugs inte fast mot botten, man flyter i vatten." Sen kunde jag till och med andas under vattnet, och så tog jag mig upp. Nästa obehagliga, som nog var allra mest obehagligt var att jag blev ansvarig för att en hund dog. En av mina vänners hundar dog, och det var mitt fel. Hej, skam och skuld.

Analyze that, tack.

Hur mycket kan två personers värderingar och prioriteringar i livet skilja sig åt innan det blir ohållbart för dem att ha någon form av relation? 

Frågan kommer till mig så här vid elvasnåret och känns högaktuell, som aldrig förr. Jag inser att jag ställs inför vissa val här, val som jag måste ta hänsyn till, även om jag helst vill vara bekväm och vifta bort dem. Hur långt är jag beredd att gå i en kompromiss? Hur mycket kan jag förstå, hur mycket kan jag ha förståelse för? Jag sa för inte så länge sedan att jag är leds på att vara förstående. "Jag har varit så jäkla förstående hela livet, nu räcker det. Jag orkar inte vara förstående längre." Kanske är det så till syvende och sist. Jag måste finna mina egna gränser, vad jag är beredd att göra och vad jag inte är beredd att göra. 

Det som fick mig att fundera på frågan kan te sig som en bagatell, men jag kan inte låta bli att blåsa upp den till helt andra dimensioner. Inte helt olikt mig, jag vet. Men det känns nödvändigt just nu. Jag har ingen lust att vifta bort en bagatell nu för att ställas inför ett mindre berg senare. Lika bra att hantera bagatellen som om den vore berget. Yes, sis.

Nog om detta. 

Jag vill sova, och klockan är fem över elva.
Undrar om jag håller på att bli sjuk?

Något konstigt är det.

Nattinatt

Okej, nu är det min bloggs tur att go modeblogg. När jag var på stan igår såg jag ett par helt underbara röda pumps. Jag blev kär, lika kär som kärleken är röd, som skorna var röda, ooh la la laaa.

Jag känner mig lätt manisk, det är ingen omöjlighet att jag kastar allt förnuft över axeln och går ner på stan och köper dem. Det är inte omöjligt. De måste bli mina. Mine, mine, mine. My precious! Detta begär efter att äga, det är galet. Snart kommer jag tassa runt här som Smaegol och gnida händerna och väsa my precioussss.

Lysande utsikter, indeed.

Natti

När jag lagt ner några kronor extra på ett par nya skor i skinn (istället för billighetsplast/fuskskinn) tänker jag att jag måste sköta om dem ordentligt. Vuxet, behärskat, långsamt, sansat och tråkigt och trist. Men ändå.

Där står det, denna trevliga information som ger mig (och många med mig) rätten att faktiskt inhandla flera par skor till varje årstid: man ska inte ha samma skor dag ut och dag in, helst ska de vila en eller två dagar efter varje dag man använt dem. Detta för att fukten ska gå ur dem ordentligt och att de ska hålla längre. Man ska också ha skoblock i trä, men det var enklare att ignorera. Jag äger inte ett endaste par skoblock och tror inte de ligger så högt på prioriteringslistan just nu heller. Nåja, en annan gång. Skokräm däremot, det måste jag köpa. 

Jag känner mig halvt sentimental, halvt iskall. Märklig kombination, det står och väger. Känns skönt att åka iväg nästa helg. Lämna, lämna, lämna ett tag. Med tanke på kopplingen till Markus Krunegård där uppe blev jag påmind, och lyssnar:

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det.

Ibland gör man absolut ingenting, men det blir fel ändå.

Sanningen finns där i, det tror jag. Men jag kan inte riktigt leva som jag lär verkar det som. Nog om det. 

Tjing

(I just can't feel, feel it in here.)

Plötsligt är allt man hör ett eko,

(You've missed the point, you don't even know the point.)

på cykelutflykter i snåriga skogar.

(I just can't see, see it from here.)

Godnatt

Jag sitter och myser och suger åt mig som en svamp.

Jag fick en facebook-status och blev så glad, så glad.

Sådär bubbligt glad!

Igår var...intressant.

Först klubb Mustasch (jag fick en lösmustasch och jag passade tammätusan ypperligt i den vill jag lova!) och lite dans och vin. Sedan blev jag lurad av en bartender som gav mig tiden, men en timme fel. Dvs, när den var tjugo över tolv trodde jag att den var tjugo över ett. Vilket i sin tur fick till följd att jag stod i garderoben och klädde på mig klockan ett. Då orkade jag inte vända tillbaka. Men jag tänker att det ju faktiskt är smart att gå hem när man är på topp. 

Efter det hem i snödrevet (mysigt med så här mycket SNÖ!) och sedan ett telefonsamtal modell jättelångt. Jag vill uttala mig om det, men det blir svårt. Det var...hm. Det var...mycket att fundera på. Ungefär så. 

Nu ska jag åka ner på stan och spatsera runt där en stund. Trevligt. Sen blir det matlagning ikväll. Het köttfärs med chili. Gottigott!