Hur mycket kan två personers värderingar och prioriteringar i livet skilja sig åt innan det blir ohållbart för dem att ha någon form av relation? 

Frågan kommer till mig så här vid elvasnåret och känns högaktuell, som aldrig förr. Jag inser att jag ställs inför vissa val här, val som jag måste ta hänsyn till, även om jag helst vill vara bekväm och vifta bort dem. Hur långt är jag beredd att gå i en kompromiss? Hur mycket kan jag förstå, hur mycket kan jag ha förståelse för? Jag sa för inte så länge sedan att jag är leds på att vara förstående. "Jag har varit så jäkla förstående hela livet, nu räcker det. Jag orkar inte vara förstående längre." Kanske är det så till syvende och sist. Jag måste finna mina egna gränser, vad jag är beredd att göra och vad jag inte är beredd att göra. 

Det som fick mig att fundera på frågan kan te sig som en bagatell, men jag kan inte låta bli att blåsa upp den till helt andra dimensioner. Inte helt olikt mig, jag vet. Men det känns nödvändigt just nu. Jag har ingen lust att vifta bort en bagatell nu för att ställas inför ett mindre berg senare. Lika bra att hantera bagatellen som om den vore berget. Yes, sis.

Nog om detta. 

Jag vill sova, och klockan är fem över elva.
Undrar om jag håller på att bli sjuk?

Något konstigt är det.

Nattinatt

 

ida

11 februari 2009 13:38

precis... hur långt kan man gå. och om man ger upp, hur vet man att det inte var en sådan sak som skulle lösa sig med tiden.... för folk måste ju få tid på sig att anpassa och kompromissa. hur vet man när något sådant inte kommer hända...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag gillar inte detta som händer. Jag gillar det inte alls.  Ge mig något som tar min uppmärksamhet ifrån detta. Ge mig distraktioner. Nu. Helst nyss. ...

  Som medlem i gruppen med mani på metaforer presenterar jag dagens gåta:   Tre fåglar sitter på en gren. Den första sitter innerst och håller stadigt i trädets stam. Den andra sitter ytterst, och balanserar på den svajande, sköra grenen. Den tredje ...

  Jag har haft en pretty damn bra söndag:   Började med att jag tog mig upp vid nio, trots utgång och en hel del öl igår. Kände mig oerhört nöjd med den starten. Kollade Vasaloppet och kokade den traditionsenliga söndagsgröten, höll utkik efter L, me...

  Det är en ganska skön känsla när man känner det som att man återfår kontrollen över något. Kontroll är en skön känsla.   Jag önskar att den inte fick mig att må så bra, kontrollen. Men det gör den, tammätusan att den gör.    Nu ska jag sova hade ja...

  Jag ser fram emot att resa imorgon. Okej, jag kommer vara spyless innan jag är framme. Men jag ser fram emot att läsa lite skolgrejs, titta lite film, lyssna på musik, filosofera.   Jag undrar om den där bussresan som planerades förut kommer att bl...