Det blev inte alls som jag hade önskat.
Självklart inte, allt jag tänkte, allt jag ville få sagt...blankt i huvudet.

Jag har väldigt svårt för att känna i stunden. Jag måste snarare plocka fram det jag kände innan och får liksom försöka förnimma känslan genom ord. Utan att egentligen känna något alls just då. Allt blev blaj, och det kändes mest fånigt. Som vanligt skulle man gjort helt annorlunda, om man bara fick en ny chans.

Hur som helst är det "lagt på is". Jag misstänker att det är mer lagt på isen som smälte och så sjönk det ner i sjön och sen frös det på igen, och där ligger det sen, i evigheters evighet. Det är i alla fall den versionen som jag tänker fortsätta ifrån.

Jag känner mig lite förödmjukad, som man gör, när man inser att man är lite mer insyltad än man hade tänkt sig, och lite mer insyltad än den andra. (Insyltad i det här fallet innebär att man vill lite mer och kanske inte att man känner mer, men man är i alla fall beredd att känna mer) I detta fallet är det visserligen helt förståeligt att det blev så, egentligen. Men det känns inte mindre hemskt för det. Detta mina damer och herrar är skammen. Så här känns den, jag skäms för mina (potentiella) känslor, för mig själv. Men, en god vän kallade mig modig. Jag vågade mer. De är trevligare ord att använda, sannerligen.

Grunden bakom det hela var en annan än jag trodde från början. Först, i allra första början, så kändes det som att jag var den som inget riskerade, som var helt fri och kunde göra precis vad jag ville. Men så småningom insåg jag att det var precis tvärtom. Jag var den som riskerade något, han var den som på något sätt åt kakan och ändå hade den kvar. Jag käkade bara på min kaka, och tyckte det var jäkligt gött. Ända tills den tog ... slut. Jag fick nog, vill jag kalla det.

Hur kunde jag inte begripa det direkt?

Det är egentligen självklart och enkelt, svaret på den frågan: Jag var inställd på "kamp" mot min cynism och tänkte gott om alltihopa. Dumt så här i efterhand, men ändå värt en eloge, tycker jag. Jag hoppas jag gör om det "misstaget" igen. <--Se hur jag hanterar skammen, genom att se allt detta som självvalt och som ett medvetet mål, tjoho! Adaptivt? Yes, sir. Analysera mera!

För enkelhetens skull vill jag helst säga att det var han som "förstörde allt" (eller satte käppar i hjulet för mig åtminstone) med lögnen. Jag kommer aldrig få veta om det verkligen var så, men det är som ett ordentligt halmstrå att hålla fast vid i kampen mot cynismen, på något konstigt sätt. Jag gjorde det bra fram tills dess. Det var då det sprack, cynisk blev jag och här är jag nu; med allt lagt på isen (eg. under isen då...) Så min tanke är; om jag bara fortsätter min lilla interna kamp mot cynismen, då kommer det bra grejer till slut. Man ska aldrig sluta drömma, wiihoo.

Oj, vad munter man kan låta om man bara lägger manken till.

Jag är inte riktigt så muntert lagd, egentligen. Men om jag låtsas lite, så borde slutresultatet hamna någonstans mittemellan. Lagom? 

Jag blev avbruten mitt i skrivandet. Av telefonsamtal från två vänner.

Den ena sa: "Du förtjänar bättre", den andra sa: "Lina kicks ass".

Jag blev glad. Jag tror att jag börjar få en lite bättre förståelse för vad man ska ha vänner till. Egentligen. Sweet.

På något konstigt sätt slutar inlägget med en glad känsla. Jag hade förväntat mig något annat. Hur underbart är det inte när livet ger en små glada överraskningar?

Jag skulle kunna spinna vidare på denna känslan. Den känns utvecklande. Men man måste kunna sätta punkt, någon gång, väl? (Så typiskt mig att avsluta med frågeteckan, bara därför!) 

 

J

13 december 2008 15:24

Ja alltså, jag var tvungen att läsa det här inlägget, om och om igen.. för någonstans på vägen, tappade jag bort mig, in i mitt egna liv.. och mina egna minnen, egen smärta, egen förudmjukelse.. lögner.. osv.. också är inlägget fullständigt briljant. På det viset att din styrka som du redan samlat på dig, pga mycket av det som diskret nämns i inlägget, lyser genom otroligt starkt. En styrka som (tråkigt nog) men mäktigt nog, bara kan anlända, genom allt det du skrivit.. Därav, ett fullständigt briljant inlägg. Rakt avskalat, fullständigt naket och starkt men samtidigt, fullständigt diskret. Jag behöver inte (även att jag annars är nyfiken), fråga, vad det handlar om. Men, jag ville i alla fall, lägga vikt vid att modig, Ja, det ska du verkligen ta åt dig av.. För att älska, att känna.. att vara den som småknaprar på den underbara kakan.. den personen, ÄR den modiga. Styrka unga kvinna. Du kommer bli en av de starkaste människorna, jag känner till. Och jag är stolt, att jag känner till dig. (Jag vet att det kanske kan kännas klyshigt nu, eller överdrivet.. jag själv skulle nog tycka; ÄH! Sluta!).. Men, jag menar allvar.
Och så här, tycker verkligen, jag.

Och som jag läste i någon kommentar tidigare, en vän till dig skrivit.. att hon är lycklig att du finns, men inte bara för hennes skull, utan för andras. Det ligger en väldigt stor sanning i det Lina. Fortsätt vara den du är! Du kommer göra underverk.

http://avladtik.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag gillar inte detta som händer. Jag gillar det inte alls.  Ge mig något som tar min uppmärksamhet ifrån detta. Ge mig distraktioner. Nu. Helst nyss. ...

  Som medlem i gruppen med mani på metaforer presenterar jag dagens gåta:   Tre fåglar sitter på en gren. Den första sitter innerst och håller stadigt i trädets stam. Den andra sitter ytterst, och balanserar på den svajande, sköra grenen. Den tredje ...

  Jag har haft en pretty damn bra söndag:   Började med att jag tog mig upp vid nio, trots utgång och en hel del öl igår. Kände mig oerhört nöjd med den starten. Kollade Vasaloppet och kokade den traditionsenliga söndagsgröten, höll utkik efter L, me...

  Det är en ganska skön känsla när man känner det som att man återfår kontrollen över något. Kontroll är en skön känsla.   Jag önskar att den inte fick mig att må så bra, kontrollen. Men det gör den, tammätusan att den gör.    Nu ska jag sova hade ja...

  Jag ser fram emot att resa imorgon. Okej, jag kommer vara spyless innan jag är framme. Men jag ser fram emot att läsa lite skolgrejs, titta lite film, lyssna på musik, filosofera.   Jag undrar om den där bussresan som planerades förut kommer att bl...