man får inte glömma bort att vara glad.

jag är den typen som lätt fastnar i att gå och vara irriterad, arg, missnöjd, less, trött etc., etc.. 

Kort sagt: fokuserar på det som är negativt och glömmer det som är positivt. (a.k.a. bitterfittan)

jag vet, ida. du har så rätt!

man fokuserar på precis allt annat än att leva här och nu.

att njuta av varje andetag, för att man faktiskt haft turen att få några till!

klart. man kan ju inte alltid gå runt och vara euforisk över att få ännu ett andetag. men lite oftare?

jag kan verka som tidernas största pessimist för de flesta.

men det är nog bara halva sanningen.

jag älskar att leva. och om inte det är optimistiskt, så är inget det.

jag är rädd för att leva, livrädd! men jag älskar det.

kanske är det på grund av den rädslan som jag måste balansera ut min galet optimistiska sida med den galet pessimistiska?

hur som helst. snart är det jul. och jag är glad att jag ska åka hem imorgon.

jag har vänner som jag är SKITrädd för att förlora. 

och det är verkligen något att vara glad för, är det inte??

för det betyder att jag har vänner som är bra, som är viktiga för mig.

jag är till och med glad för att jag ska åka tåg i många, många timmar imorgon. fast jag vet att jag kommer vara uttråkad innan boden, och faktiskt måste plugga. hihi.

dessutom kan jag äta mig mätt varje dag.

jag har en egen lägenhet, och två hem (eg. fler!) jag kan vända mig till om krisen vore ett faktum.

jag har en familj, eller eg. två. som jag älskar villkorslöst.

och jag är SKITJÄVLARÄDD att förlora något av det.

verkligen, skräckslagen. och det är jag glad för.

självklart känns det inte som glädje, men i slutändan är det ju det.

visst är det?!

oui, je t'aime.